Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af vårt tänkande väsen i anspråk, för att kunna med beqvämlighet
genombläddras under siestan efter en fin middag, eller vid toiletten
medan kammarjungfrun ordnar våra lockar till aftonens bal, eller
annars på lediga stunder då, efter sällskapslifvets alla
ansträngningar eller hvardagslifvets små förtretligheter »tanken behöfver hvila
sig», som det heter, och sinnet tarfvar en liten förströelse. Må
vi icke blifva alltför förvånade och isynnerhet icke förnärmade, om
någon är djerf nog att vilja bibringa oss en annan föreställning om
litteraturens betydelse och ändamål; om någon vill försöka att
väcka hos oss en tanke på möjligheten — på skyldigheten att
bättre använda äfven vår lediga tid, korteligen, om någon skulle
komma och säga oss, att våra tankar skulle må bättre af att icke
»hvila sig» fullt så mycket — att vi skulle finna en ädlare
förströelse, ett friskare nöje om vi valde sådana tidsfördrif, der tanken
fick vara med.
Vill man i valet af lektyr leda ett ungt och lifligt sinne, som
måhända ännu ej är moget för en allvarligare sysselsättning, så borde
man — à la bonheur — låta romanerna passera till en tid såsom
uteslutande föda för läslusten, men aldrig utan det vilkoret för
den läsande att skriftligen uppsätta sina tankar om den lästa boken.
Det skulle gifva en vana och en håg för att reflektera och tänka,
som åtminstone till en tid torde motverka det onda, en ständig
romanläsning skulle medföra. Det skulle hos dem, som vore
ohågade för all djupare iakttagelse och eftertanke, blifva en hållhake,
att ej läsa för mycket, då läsningen alltid skulle medföra en
ansträngning för tanken. Hos lifligare och mera vakna sinnen åter
skulle ett dylikt vilkor bringa till reda, klarhet och urskillning alla
de stridiga elementer, som inrymmas inom romanlitteraturens
gebiet och hvilka hos de flesta, då ingenting tvingar dem att ordna
sina intryck, alstra ett sammelsurium af tankar, känslor och idéer,
som är allt annat än helsosamt.
De fleste unga flickor öfvergå med ens från de, blott allt för
tidigt afslutade studierna, omedelbarligen till romanerna, hvilkas
förledande innehåll inom kort fängslar äfven de förut för läsning
minst hågade och hos lifliga och mottagliga sinnen väcker, snart
sagdt en passion för detta slags lektyr och en motvilja, om ej rent
af oförmåga, för all gagnande och allvarlig läsning. Det ligger i
romanen en stimulus för känslan och inbillningen, som, rätt
använd, ej är utan sin nytta; men till öfverdrift anlitad verkar den
först berusande och sedan enerverande och gör oss slutligen
odugliga till hvarje tankens ansträngning. Denna stimulus blir då ett
slags opiat för vår intellegens, som alstrar sjukdom i stället för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
