- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
16

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fransmännen och deras romanlitteratur kunna tjena som bevis och
för hvars sanning icke heller vi kunna värja oss, så länge
Svenska såväl läsare som läsarinnor låta sig väl smaka dessa skadliga
och onaturliga intellektuella näringsmedel.

Måhända skall mången stöta sig på dessa, kanske alltför
oförtäckt framställda åsigter; måhända skola många af de yngsta
läsarinnorna rynka sina fina näsor och draga de släta pannorna i
olycksbådande veck, under det de sinsemellan hviska någonting ogillande
om »romanhatare, tråkiga moralpredikanter» m. m. och det torde
derföre vara bäst att vi söka rättfärdiga oss för dessa beskyllningar
innan vi gå vidare. Meningen är nemligen alldeles icke att
fördömma allt romanläsande, långt derifrån. Må gerna de goda
romanerna läsas, men dock äfven dessa, ej till öfvermått. De böra
utgöra ett angenämt tidsfördrif, men ej en daglig sysselsättning,
och äfven i tidsfördrifvet borde vi söka någon nytta, borde vi tänka
och reflektera och icke blott njuta och sluka. — Hvad åter
»moralpredikanterna» beträffar, så måste det väl erkännas att de af
gammalt hafva dåligt rykte om sig bland de unga och glada, hvarför
vi ogerna ville vidkännas epitetet; men slippa vi icke med mindre,
så vilja vi åtminstone bjuda till att göra moralen så litet
frånstötande som möjligt — taga all vår kok-konst till hjelp för att sockra
in och glacera de illa beryktade kakorna, så att de se så läckra
och inbjudande ut som möjligt. Och gömma de icke dess mindre
under ytan en och annan helsosam, om också bitter krydda, så
är det blott för att gifva anrättningen mera »haut gout!»

Då vi nu en gång kommit in på den kära kok-konstens
kapitel, tör det också kunna återföra oss till vårt ämne. Det är
nemligen med romanerna för den intellektuella smaken som med
deserten för den fysiska. De äro ett slags läckerheter för sinnet
likasom sötsakerna för gommen, och, likasom dessa, göra de intet
ondt, måttligt njutna, kunna tvertom, rätt använda, verka godt för
mången — lena mången sträfhet, uppmjuka mången styfhet, läka
mången sårnad, göra samma nytta som karameller för en sjuk
strupe — men, hvem lefver väl ostraffadt på endast konfekt?

Många af oss hafva säkert redan kommit till öfvertygelse om
denna sanning, äfven i intellektuel mening tagen och tröttnat vid att
ej hafva någon annan näring för sitt intellektuella lif än idel
romaner. Många af oss, som befinna sig i ett tillstånd af andelig
indigestion, vämjas vid den äckliga föda hvarvid de förvänjt sig, på
samma gång de dock blifvit alltför svaga och förslappade till själens
krafter för att kunna smälta någon fastare. Men, ehuru de
kanske länge sedan insett det onaturliga och ohelsosamma i ett dylikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free