Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstånd, hafva de dock ofta hvarken mod eller tillfälle att afhjelpa
det. Somliga veta kanske ej rätt hvar de skulle söka botemedlet
för det onda och finna ingen välvillig hand att leda dem till de
helsokällor, som kunna återgifva dem själens förlorade friskhet.
Andra hafva väl en aning om hvar hjelpen bör sökas och önska
att börja en annan diet för sin inre menniska; men då återstår
ännu ett hinder att bekämpa, nemligen svårigheten, ja, mången
gång rent af omöjligheten att erhålla något annat att läsa än
fiktions-verk. Blott få hafva råd eller lust att sjelfva lägga sig till några
böcker, utan man lånar af vänner och bekanta, eller hemtar från
lånbibliotheken — allt romaner. Poesi torde man väl kunna skaffa
sig, men det är också helgdagsmat, icke den stärkande näring
tanken behöfver för att få krafter till eget arbete. Poesien passar
i allmänhet ej till daglig läsning; man måste vara i en annan
sinnesstämning än den hvardagliga, för att rätt kunna njuta deraf.
För många är det dessutom icke nog att läsa poesi blott med
ögonen, likasom man har svårt att öfvertygas det någon kan hafva
lika full njutning af att läsa musik, som att höra den. Poesien
har sin musik, likaväl som tonkonsten och fordrar, likasom denna,
»godt öra.» Man måste höra taktens rythm och ordens klang och
tankens vexlande uttryck, från dess mest markerade karakter till dess
finaste nyancer. Då först intränger skaldens tanke i ens egen själ,
då först förstår man rätt hvartut han syftat och hvarthän han
hunnit, och njuter rätt af hans herrliga konst. För dem som älska
poesi är det derför ej nog att på några dagar låna sig de stora
skaldernas verk, utan man måste sjelf ega dem för att kunna göra
sig rätt förtrolig med dem. De flesta, som kunna köpa sig
böcker, lägga sig också till våra berömda skalders arbeten, och hafva
så onekligen samlat sig en kär och dyrbar skatt, att taga af i
sådana stunder, då sinnet behöfver lyftning och fantasien äger
frihet att följa den snillrika inspirationens flygt mot högre rymder;
men de äro lika fattiga som förut på det slags förråder, som man
borde hafva att tillgå, då tanken behöfver skärpas, då sinnet
behöfver styrkas, då själen behöfver arbete. Och hade man också
dessa förråder, så torde man, i fall den förslappande
själsdieten länge fått ohämmadt utöfva sin enerverande verkan, knappast
vara i stånd att göra sig dem till godo. Man försöker t. ex., då
man kommit till medvetande af sin inre ohelsa och vill söka
botemedel derför, att kasta sig in i andra ämnen än de som
romanlektyren erbjuder. Man försöker sig i historia, i naturvetenskaper,
i religion såsom studium och icke blott till andaktsöfning, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
