Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tror på eller har funnit att Gud vredgas, tvertom, att jag i saker
af djupaste vigt erfarit och erkänt hans nåd och hans faderliga
godhet mot mig. Att jag, framför allt, med afseende på denna
hemsökelse ödmjukt underkastar mig Hans gudomliga vilja, ty det
är Han sjelf, som tröstar och uppehåller min ande, alltid seende
mer deruppå hvad godt han skall gifva än hvad han skall
förvägra mig. — — — — Icke heller bekymrar det mig, såsom ni
måhända tror, att blifva räknad bland de blinda, de bedröfvade,
de olyckliga och svaga, efter jag just för den skull kan hoppas
att hafva ännu ett anspråk på den högste Fadrens nåd och värn.
Det fins en väg — aposteln är min sagesman — genom svaghet
till den högsta kraft. Må jag då vara en af de svagaste, om blott
i min svaghet den odödliga och bättre kraften så mycket
herrligare utvecklar sig; om blott i mitt mörker det gudomliga anletets
ljus strålar så mycket klarare; ty då skall jag vara på en gång
den svagaste och den mäktigaste — på en gång blind och klart
seende. Jag skall blifva just genom denna skröplighet helad och
fullkomnad, just genom detta mörker iklädd ljus. Och i sanning,
vi som äro blinde förbises ingalunda af den gudomliga Försynen,
hvilken, då vi äro ur stånd att skåda något annat än Honom
sjelf, ser till oss med så mycket större förbarmande. Gudomlig
lag och gudomlig nåd har gjort oss, icke allenast trygga, utan
likasom helgade för menniskornas ondska och tycks hafva bragt
mörker öfver oss, icke så mycket genom borttagandet af våra ögons
ljus, som icke mera genom öfverskyggandet af den himmelska
kärlekens vingpar. Dessutom, då jag icke försjunkit i någon
lättjans dvala, sedan min syn öfvergifvit mig, utan ännu är verksam,
ännu redo att gå med de främsta i varmaste striden för friheten,
har jag på min sida de första och bästa i landet. Efter jag
således kan hemta tröst i min blindhet både hos Gud och menniskor,
så må ingen tro att jag förlorat min syn i en orättfärdig sak.
Och långt vare ifrån mig hvarje sådant bekymmer; långt vare
ifrån mig att hafva så litet mod, att jag ej skulle vara i stånd att
utan tvekan förakta dem, som belacka mig för min blindhets skull,
eller så liten försonlighet, att jag ej skulle vara i stånd att med
ännu mindre tvekan förlåta dem.»
För icke så många år sedan upptäcktes ett ännu okändt
manuskript af Milton, en religiös afhandling, som visar att han mot
slutet af sin lefnad råkat in på några villomeningar i fråga om
Treenigheten m. m. samt skiljt sig från sina fordna
trosförvandter och sökt bilda sig en egen tro, den han med ett ständigt och
outsläckligt begär efter sanningen sökte i Guds egen bok. »Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
