Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 / 30 (1859-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MACAULAYS SKILDRING AF MILTON.

Det är den ofvannämnda religiösa afhandlingen, skrifven på latin och funnen
först 1823, eller mer än 100 år efter författarens död, som gifvit Macaulay en,
som det tyckes, kärkommen anledning, att sysselsätta sig med teckningen af
Miltons karakter, hans skaldskap och hans offentliga lif. Sjelf yttrar han härom
följande, som kan tjena till inledning för vårt sammandrag af hans intressanta
skildring.

Vi vilja begagna oss af det, om än blott flyktiga intresse, som
upptäckten af detta märkvärdiga arbete väckt. De sluge
capucinermunkarne predikade aldrig öfver ett helgons lif och underverk, utan
att förut hafva uppväckt sina åhörares andäktiga känslor genom
att förevisa någon relik af den helige mannen, ett stycke af hans
klädnad, en lock af hans hår eller en droppa af hans blod.
Följande samma princip, erna vi begagna oss af den intressanta
upptäckten, för att, medan detta minne af en stor och ädel man
ännu utgör det allmänna talämnet, säga något om hans moraliska
och intellektuella egenskaper. Vi äro öfvertygade att ingen
klandrar oss om vi, vid ett tillfälle sådant som detta, för en kort
stund vända oss bort från dagens ämnen, för att i kärlek och
djupaste vördnad hembära Miltons snille och dygder vår hyllning. —
Milton poeten, statsmannen, filosofen, Engelska litteraturens ära,
Engelska frihetens stridskämpe och martyr.

Det är genom sin poesi Milton gjort sig mest känd, och det
är om hans poesi vi först ämna tala. Genom hela den civiliserade
verldens sammanstämmande omdöme har han blifvit anvisad en
plats bland konstens största mästare. Hans smädare, ehuru
öfverröstade, hafva dock icke blifvit tystade. Det finnes många
kritici, somliga af högt rykte, hvilka företagit sig att i samma
andedrag rosa poemerna och smäda poeten. Arbetena, i sig sjelfva
betraktade, medgifva de ett värde, högt nog att gifva dem rum bland
menniskosnillets ädlaste alster. Men de vilja ej tillåta författaren
att ställas i jemnbredd med de store män, hvilka, födda under
civilisationens barndom, genom egen öfverlägsenhet ersatte bristen på
kunskaper och, ehuru sjelfva utan modeller, skänkte efterverlden
typer af skönhet och förträfflighet, som trotsa all efterhärmning.
Milton, säga de, ärfde blott hvad hans föregångare skapat; han
lefde i en upplyst tid; han erhöll en ytterst vårdad uppfostran,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>