Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet, de förträffliga ändringar han införde i styrelsesystemet och den inskränkta
makt han till en början förbehållit sig sjelf — inskränktare än en Amerikansk
presidents nu för tiden. Derefter fortsätter Macaulay:
Sedermera tvangs visserligen Cromwell af omständigheterna
att öfverstiga de gränsor han utstakat för sig sjelf och antaga en
godtycklighet i styrelsesättet, som vi, i trots af den beundran vi,
med män af alla partier, dela, för den utomordentliga kraft och
skicklighet hvarmed han förde styrelsen, icke kunna gilla. Vi
veta att en god, fri konstitution är bättre än äfven den bäste
despot. Men vi misstänka att våldsamheten i den tidens religiösa
och politiska fiendtligheter gjorde det näst intill omöjligt att
upprätta en varaktig och lyckobringande förändring i styrelsesättet,
ehuru Cromwell på sitt oregelbundna sätt lade grunden till ett
beundransvärdt system. Valet låg således icke mellan Cromwell och
friheten, utan mellan Cromwell och Stuartarne. Att Miltons val
utföll rätt kan ingen betvifla, som jemför protektoratets tid med
de trettio år, som följde derpå — de mörkaste och mest
vanhedrande i Englands annaler. — — — — — — — —
Det mesta af hvad vi hittills yttrat om Miltons offentliga
karakter kan tillämpas på honom blott såsom medlem af ett stort
parti. Vi vilja nu anmärka några af de egendomligheter, som
särskiljde honom från hans samtida. För detta ändamål är det
nödvändigt att taga en kort öfversigt af de partier, i hvilka den
politiska verlden på den tiden var delad. Vi tillägga dock att våra
anmärkningar hänvisa endast till sådana, som af uppriktig
öfvertygelse slutit sig till den ena eller andra sidan. Under dagar af
betydelsefulla, allmänna rörelser åtföljes hvarje faktion, likt
Österländernas arméer, af en svärm löst folk, ett gagnlöst, hjertlöst
slödder, som snoka omkring dess utstakade bana, i hopp att kunna
snappa upp någon egen fördel under dess skydd, men som
desertera då striden börjar och efter ett nederlag ofta förena sig med
dess fiender för att förgöra sina fordna bundsförvandter. Alla
dessa lemna vi åsido och bilda vårt omdöme om partierna blott
efter dem, som varit trogna anhängare.
Vi vilja först tala om Puritanerna, det märkvärdigaste
politiska parti, som verlden måhända någonsin haft att uppvisa. De
motbjudande och löjliga dragen af deras karakter ligga på ytan.
Äfven den flyktigaste betraktare kan märka dem, och icke har det
heller fattats skarpsynte och elake iakttagare att påpeka dem.
Under många år efter Restaurationen voro de ett ämne för omåttligt
smädande och åtlöje. De voro utsatta för pressens och scenens
ytterligaste sjelfsvåld på en tid, då detta sjelfsvåld stigit till högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
