Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkelser. Åtskillnaden mellan de högsta och lägsta graderna af
menskligheten tycktes dem försvinna vid det gränslösa afstånd, som
skiljde hela slägtet från Honom, på hvilken de hade sina ögon ständigt
fästade. De erkände intet annat anspråk på öfverlägsenhet än Hans
nåd, och, förlitande sig på denna nåd, föraktade de all verldslig
fullkomlighet, alla jordiska värdigheter. Voro de obekanta med
filosofernas och poeternas verk, så voro de så mycket djupare
belästa i Guds profetior. Funnos deras namn icke på häroldernas
listor, så stodo de i stället upptecknade i Lifsens Bok. Åtföljdes
deras steg icke af något lysande följe af tjenstehjon, så hade i
dess ställe legioner af tjenande englar vård om dem. Deras
palatser voro byggnader, ej uppförda af menniskohand; deras
diademer, herrlighets-kronor, som aldrig skulle vissna. På de rika och
vältaliga, på adelsmän och prester sågo de med förakt ned; ty de
ansågo sig rika af dyrbarare skatter, vältaliga på ett sublimare
språk, adlade af en högre börd och invigda till sitt presterliga kall
af en mäktigare hand. Den obetydligaste ibland dem var en
varelse, vid hvars öde en hemlighetsfull och fruktansvärd vigt var
fästad, hvars minsta handling ljusets och mörkrets andar följde
med ångestfullt intresse och hvilken, redan innan jord och himmel
skapades, varit ämnad till delaktighet af en sällhet, som skulle vara
ännu sedan himlar och jord förgåtts. Händelser, hvilka kortsynte
statsmän tillskrefvo jordiska orsaker, hade blifvit sända för hans
skull. För hans skull hade herradömen uppstått, blomstrat och
fallit. För hans skull hade den Allsmäktige förkunnat sin vilja
genom evangelistens penna och genom profetens harpa. Han hade
blifvit af en icke vanlig befriare ryckt ur en icke vanlig fiendes
våld. Hans lösen hade blifvit erlagd med ingen mensklig
dödsångests svettdroppar — med intet jordiskt offers blod. Det var för
honom, som solens sken förmörkats, som klipporna remnat, som
de döda utgått ur sina grafvar, som hela naturen darrat vid den
döende Frälsarens lidanden.
Puritanen utgjordes af tvenne olika menniskor: den ena hel
och hållen sjelf-förnedring, botgörelse och helig lidelse; den andra
stolt, lugn, oböjlig och beräknande. Han böjde sig i stoftet för
sin Skapare — men han satte foten på sin Konungs nacke. I
sina ensliga andaktsstunder bad han under våldsamma suckar och
tårar. Han var halft vansinnig under inflytelsen af herrliga eller
fasansfulla syner. Han lyssnade till englarnes lyror eller djeflarnes
frestande hviskningar. Han uppfångade en glimt af Salighetens
syn eller uppvaknade med jemmerskri ur drömmar om den evigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
