Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett gensvar på dess många ömma frågor;
Förtärdt det är af egna känslors brand,
Af lifvets fröjder och af lifvets smärta,
Men tag dem först, o Fader, sedan mig
Och låt mig då för deras skull, min Fader,
Få hvila bredvid dem vid Dina fötter!
| SÅNG TILL DEN ÄLSKADE. |
Smeknamn mig gif, älskling, låt mig få bli
Fogeln, som sjungande ilar förbi!
Lockar du ömt, visst han kommer till dig,
Följer se’n gerna och troget din stig,
Längtar ej bort, söker ej att bli fri —
Älskade, låt mig din fogel få bli!
Smeknamn mig gif, älskling, kalla mig se’n
Blomman, som doftar så ljuft för sin vän!
Genast för falskheten slutes dess knopp,
Men emot dig ser hon tillitsfullt opp,
Kallnar ditt hjerta, hon vissnar igen —
Nämn mig din blomma, du älskade vän!
Smeknamn mig gif, älskling, nämn mig också
Stjernan, som småler mot dig från det blå;
Troget och varmt den belyser din stråt,
Följer i med- som i motgång dig åt.
Tro på dess sanning — och kalla mig så,
Älskling, din stjerna i rymden den blå!
Smeknamn mig gif, ty din egen jag är!
Hviska till mig, att du håller mig kär;
Låt ej din stämma, ditt hjerta bli kallt,
Du är min glädje, min sol och mitt allt —
Säg, har du endast och evigt mig kär?
Älskade, säg, om din egen jag är?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
