Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpkantade näbbar lämpa sig bättre för ett liflöst bytes
sönderslitande än för uppfångandet af den snabbt simmande fisken. På
otroligt afstånd vädra de den döda hvalfisken och samla sig i
talrika skaror kring det jättestora liket. Utom denna mera tillfälliga
läckerspis veta vi, att de äfven sluka Crustacéer och Pteropoder
(ett slags blötdjur), samt isynnerhet Bläckfisken och dermed
beslägtade arter, som ganska ymnigt förekomma ute på öppna hafvet.
Albatrossen tyckes hafva valt Aucklands och Campbells-öarne
till sina älsklingstillhåll under liggningstiden. Medan Sir James
Ross der uppehöll sig i November månad, voro de så ifriga att
ligga på sina ägg att de, hellre än att frivilligt öfvergifva dem,
utan motstånd läto fånga sig. Deras näste består af en temligen
stor sandhög, inuti kringbäddad med torra löf och gräs. Under
liggningstiden uppstiga fogelns snöhvita hals och hufvud öfver
gräsets spetsar och förråda honom på långt håll. Vill man jaga
bort Albatrossen från äggen, försvarar han sig tappert och slår
med näbben, likasom trotsande hvarje anfall. Hans största fiende
är den vilda och roflystna Hafsmåsen, som ständigt ligger på lur
och så snart fogeln lemnar nästet skjuter ned derpå för att
plundra det.
Snabbt flyger Albatrossen öfver oceanens brusande djup, men
ännu snabbare genomilar tanken fjerran rymder och för oss
plötsligt bort från Sydhafvets öde öar till en annan hemisfer, der vi
ville framställa för våra läsare några bilder ur de talrika nordiska
fogelrepublikerna. Vi välja dertill hufvudsakligast tvenne typer,
Stormfoglarne och Hafsmåsarne.
Då hvalfiskfångaren begifver sig af förbi Shetlandsöarne
norrut, åtföljes han alltjemt af den hvitgrå Is-stormfogeln, som,
ständigt vaksam, pilsnabbt nedskjuter på allt, som kastas öfver bord.
Den på fasta landet oviga fogeln flyger i starkaste storm rätt emot
vinden. Ofta ser man Stormfoglarne i tusental samlas kring en
död hvalfisk, och, likasom på de Peruvianska högslätterna,
Condoren och Gamen från oerhörda afstånd hopa sig kring den döde
mulåsnan, så lockar äfven denna jättemåltid Stormfoglarne från
alla väderstreck. Kastar man en sten bland fogelskocken så
uppflyga genast de närmast simmande och skrämseln meddelar sig åt
de andra, till dess slutligen hela flocken flaxar upp med ett hest
skri, som i förening med vattnets plaskande bildar den mest
egendomliga concert. Den dumdristiga fogelns snålhet, då han ej låter
bortjaga sig, om man än med båtshaken dödar aldrig så många,
skänker de råa matroserna ett underhållande skådespel. Huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
