Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på St. Kilda. Dylika fogelberg finnas dessutom på otaliga ställen
och erbjuda naturforskaren det yppersta tillfälle att studera
sjöfoglarnes olika arter. Nordpolfararen Kane berättar följande om sitt
besök på en dylik klippa i nordhafvet:
– – – – »I närheten af Littleton-ön öfverraskades vi af
en välkommen syn, i det vi fingo sigte på en skara Ejdergäss,
hvilkas flygt visade oss vägen till deras tillhåll för liggningstiden,
en grupp små klippöar, öfver hvilka hela horizonten hvimlade af
foglar. En af dessa kala klippor var så upptagen att vi knappast
kunde undvika, att vid hvarje steg trampa på ett näste.»
Ejdern har i dessa polartrakter sitt rätta hem och det lärer
vara högst intressant att här studera hans lefnadsvanor. På den
kala, hafombrusade klippan hjelpes hane och hona åt att bygga sitt
bo, hvars nedra del består af tång. Honan täcker derpå bottnen
och kanten med dun, som hon plockar af sig sjelf och som hon
utbreder i ett tjockt yfvigt lager, hvilket hon sedan likasom sveper
omkring äggen, då hon måste lemna dem för att söka sin föda;
hanen, som icke deltager i liggningen, håller i stället vakt omkring
boet. Äggen äro grönaktiga till färgen och fem à sex till antalet.
Man finner till och med ibland tio i samma näste, hvilket då
bebos af tvenne honor, som i all sköns endrägt tillsammans ligga på
äggen. I polartrakterna anses de ställen Ejdern företrädesvis
väljer under liggningstiden såsom den dyrbaraste egendom, och
öfvergår som arf från far till son, ty det är der man samlar det
dyrbara eiderdunet. Då man första gången borttager ur ett näste
äggen och dunet, som skyddar dessa, plockar honan nytt dun af sig,
för att dermed bekläda sitt bo och lägger så för andra gången
ägg; plundrar man då nästet återigen lägger hon för tredje gången
ägg, men det är då hanen, som förser dunet. Denna sista kull
måste man dock lemna orörd, om ej Ejdern för alltid skall
öfvergifva platsen.
»Då vi ankommo till den ofvannämnda lilla klippgruppen» —
fortsätter Kane — »var Ejderns liggningstid inemot förlupen. De gamla
lågo väl ännu qvar i sina nästen, men många ungar hade redan
krupit ut och sutto under modrens skyddande vingar, eller gjorde sina
första simprof på de små vattendammar, som bildats i
bergskrefvorna. Några mera försigkomna plaskade redan omkring på de
små kanalerna emellan de fasta ismassorna och väntade snålt på
snäckorna och hafssniglarne, som de gamla fångade åt dem.
»Nära derintill var en skroflig klippa, som beboddes af
oräkneliga skaror af den blågrå Hafsmåsen, denna nordens Filfras.
Ungarne voro nyss fullfjädrade och sutto tätt sammanträngda på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
