Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltid mån om andras trefnad, deltagande för andras smärta, alltid
sist tänkande på sig sjelf, ständigt verksam och flitig, hade hon
dock alltid tid nog till ett skämtsamt ord och en god gerning;
och hvad skönhet beträffar så tror jag ingen i verlden, hvarken
flicka eller hustru, kan jemföras med henne. För dig, George, som
kände vår oförgätliga Gertrud, behöfver jag ej beskrifva hennes
mor. Hon stannade ej så länge hos mig, och dock tycktes det
mig, som skulle det ha kostat mig lifvet att bli af med henne.
Men den strålande ungdomsglansen förbleknade, den blixtrande
glädtigheten tystnade och den dag har blifvit förlåten, men aldrig
förgäten, som beröfvade mig min tillbedda Kate.»
Den gamle mannen tystnade. M:rs Chetwood kysste sakta
hans kind.
»Min andra hustru,» återtog han, »var icke så ung och
saknade obestridligt mycket af den förstas yttre behag. Och dock
var hon skön i blomma, likasom Kate varit i knopp. Hennes
ansigte hade ej samma lif, icke heller ögonen det dansande ljusspel,
som Katies, men det låg ett mildt lugn öfver hennes drag, sådant
som vi stundom se utbredt öfver ett älskligt landskap, då solen
är i nedgående, ett sådant fridfullt uttryck, som ingen menniska
kan se sig mätt på. Och Mary gaf mig barn och då, ehuru högt
jag älskat den veka telningen, tycktes mig trädet med sina sköna
frukter ännu kärare. Mary var ingen enkel landtflicka från
Devons dälder, utan en ädel qvinna med all verldsdamens fina takt
och belefvenhet. Jag hade på den tiden ett rikt hus och allting
komfortabelt omkring mig, och min sfer var hennes. Perlorna
anstodo väl hennes vackra panna och prydde de ännu korpsvarta
flätorna, lika väl som en enda vildros i lockarne klädde den enkla
Kate. Jag tror, låt mig säga det utan otacksamhet för min
närvarande stora lycka och utan att såra min dyra Charlotte, att de
lyckligaste åren af mitt lif voro de, då de båda barnens röster
ljödo gladt och lifvande i det trefliga hemmet och Mary och jag
lefde för att göra dem goda och lyckliga. Och då den förfärliga
stunden kom, då både son och dotter på en gång togos ifrån oss,
ännu då tyckte jag deras fromma, tåliga moder aldrig varit mig
kärare. Från första ögonblicket då den bäfvande tystnad, som
följer med sjukdom och fara, smög sig öfver det glada hemmet, till
den dagen, då sorgetåget lemnade vår port, hvilken helande,
tröstande ande var hon icke! Då vi tänkte att sorgens tunga,
ogenomträngliga dok fallit öfver våra själar för alltid, med hvilken
ömhet vek hon ej undan det, för att bana väg åt en stråle af
himmelsk tröst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
