- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
82

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och aldrig jag klär mig, som den långa staken.»
»Tag blekrödt, tag ljusgult, granat, persico,
Du välja ju kan bland ett tusen och två!
Den ståtliga purpurn — barègen så nätt
Och Brabanterspetsen så luftig och lätt,
Din sephirbeslägtade gaz, som så prisas» —
»Ej en af dem alla är duglig att visas»
Miss Flora föll in och såg uppretad ut.
»Så tag då» — jag utbrast, som om jag till slut
All opposition nu besegrat för visst —
»Den yppiga, rika kostym, som du sist
I fjol i Paris bar vid presentationen
Och gjorde conquêter vid sjelfvaste thronen.»
Men nästippen här fick en fruktansvärd höjning
Och ögat fick blixtrar och rösten en böjning
Till högsta falsett i det stormen bröt ut:
»Tre gånger jag haft’en och nu är den slut
Och sprättad i sär, som mest alla jag eger;
Och nu ej ett endaste ord mer jag säger!»
Ett ord deremot från min mun halka’ fort,
Ett ord, som måhända ej utsägas bordt,
Och ännu i dag jag ej vet hvar jag fått’et,
Men droppen det blef, som nu rågade måttet.
»Nonsens! var det så ni behagade säga?
Hur väl ni har lärt era uttryck att väga!
Jag undrar att taket ej strax faller ned
Och krossar er sjelf och er oblyghet med!
O elaka, sjelfviska, hjertlösa karlar,
Som skrymtande ständigt om sparsamhet talar
Ni aldrig än fattat hvad damer behöfva
Och göra för all deras klagan er döfva.
Jag sagt er, och vist er, att icke jag har
En smul att ta på mig, och ändå ni tar
En tvetydig min, som om skulle ni våga
Min sannfärdighet blott att sätta i fråga.
Men vet!» — och en tum näsan höjde sig här —
»Från nu allt är slut mellan oss, ty ni är
Ett odjur, en hjertlös tyrann, en barbar
Och — Gud vet ej hvad.» Mildt jag framslog — tartar,
Morian, Cannibal, skurk, skälm, ficktjuf med flera
Små bra epiteter att sinnet calmera.
Men detta blef gnistan, som minan antände,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free