- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
96

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att bygga nästet. För det femte slutligen, kan möjligen er dotter
såsom enka nödgas sörja för minderåriga barns dagliga uppehälle.

Och sedan: är det så alldeles afgjordt, att flickan, då hon gifter
sig, måste uppgifva det arbete, som dittills sysselsatt henne? Se vi
ej redan tillräckligt många qvinnor såsom gifta fortsätta sina
arbeten och sina yrken, så väl industriella, som konstnärliga och litterära,
derigenom bevisande både att det är möjligt och att det är af ett
välgörande inflytande på hemmet, på man och barn? Det är
dessutom dåraktigt, att af aflägsna betänkligheter låta hindra oss från
att uppfylla stundens fordringar; allt hvad vi kunna göra är att gå
vägen rakt fram på det lilla stycke deraf, som vi klart kunna se
med vår skumma syn. Om det är rätt och nödvändigt för flickan
att fordra arbete, så må vi gifva henne det — hon må sedan som
hustru fortsätta det eller icke. Om er dotter säger: »Lär mig ett
yrke», det må nu vara ett handtverk, en konst eller ett studium, eller
hvad helst, som kan benämnas nyttigt arbete, så har ni ingen rätt att
neka henne det. Hon kan en dag behöfva det för sitt och de
sinas dagliga uppehälle, och hårdt blir i sanning hennes sträfvande,
om hon då, utan underbyggnad och utan arbetsvana, skall kasta sig in
i konkurrensen med verldens skickliga arbetare och dem, som
under daglig flit härdat sina krafter.

Ingen mensklig varelse är fritagen från arbete. Ett barn måste
väl underhållas af föräldrarne; fånar och vanvettingar måste
underhållas hela sitt lif, men förnuftiga varelser begära af sina föräldrar
ingenting annat än medlen att sjelfva förvärfva sitt uppehälle. Fäder
hafva ingen rättighet att på andra män kasta bördan af sina döttrars
uppehälle. Det nedsätter qvinnans värdighet. Den dygdiga unga
damen låter ofta utan kärlek köpa sig af en man, mot vilkor att erhålla
en mer eller mindre lysande samhällsställning och att blifva försörjd
för lifstiden. Den fallna qvinnan säljer sig för födan eller för ett
grannt smycke. I båda fallen ligger en förnedring, som har sitt
ursprung i det arbetslösa lif, hvartill qvinnan uppfostras. Så länge
fäder betrakta ett barns kön såsom ett skäl att ej lära det att
försörja sig sjelft, så länge måste qvinnorna befinna sig i ett
förnedringstillstånd. Huru fäder, kloka och insigtsfulla fäder, kunna frivilligt
öfverlemna sina döttrar åt en dylik förnedring är svårt att fatta.
Menskliga naturen är bättre än de menskliga fördomarne, och, i
trots af alla hotande svårigheter och faror, finnes det ännu mycken
sällhet inom det äkta ståndet. Men huru mycket elände finns det
ej också, som kunde förhindras! Qvinnan måste hafva arbete, om
hon skall fylla sitt lifs ändamål. Arbetet skall sätta henne i stånd
att frigöra sig från det småaktiga sysslandet med det egna jaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free