Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sålunda förädla både henne sjelf och hennes äktenskapliga lif.
Det lyckligaste gifta par vi erinra oss hafva sett är en man och
en hustru, jemngoda så väl till intellektuella egenskaper som i sin
ömsesidiga kärlek, och hvilka grundat sin förening på den utkomst,
som gemensamt arbete bereder.
Hustrur, som åtaga sig en hushållerskas, barnsköterskas eller
lärarinnas kall, göra ofta lika mycket för att draga fram familjen,
som deras männer, och det är orätt af dessa att, då så är fallet,
tala om att de ensamma draga försorg om hustru och barn. Då
en hustru lemnar ett inbringande yrke för att vara lärarinna för
sina egna barn, har hon dermed köpt sig rättigheten att lefva af
mannens yrke. Vi draga till strids mot all sysslolöshet, vare sig
mannens eller qvinnans, och mot hvar och en, som ej gör det bästa
möjliga gagn med den förmåga naturen gifvit honom.
Huru ofta kunde ej de långa, tunga år, som gagnlöst förgå
under väntan på giftermål, bringas till välsignelse, om qvinnan
företoge sig blott jemnt så mycket allvarligt arbete, som skulle fordras
för att hålla hennes själ vid lif och hennes hjerta från stagnation,
för att icke säga korruption! Vi känna ett exempel bland tusen.
En ung man var förlofvad med en älskvärd flicka. Båda voro utan
förmögenhet. Han arbetade i åratal, för att samla nog penningar att
kunna gifta sig. Hon förde samma lif, som unga damer vanligen
föra — läste romaner och öfvade sig vid pianot. Hon blef nervös,
trånade så småningom bort och dog slutligen af tvinsjuka. Han,
utarbetad och öfverväldigad af sorg, blef vansinnig. Jag kunde
anföra tjogtals dylika fall. Frågen läkare om sysslolöshetens
verkan på qvinnor. Sen er om bland dårhusens innevånare och J
skolen blifva öfvertygade, att någonting måste göras för att skaffa
qvinnan arbete.
Tänken på de höga gåfvor, som blifvit nedlagda hos det
menskliga väsendet. Sen på edra döttrar, edra systrar, och frågen er
om de äro hvad de kunnat vara, i fall deras natursgåfvor blifvit
uppodlade, om de haft frihet att växa ut i sin fulla kraft, att, med
ett ord, blifva hvad Gud ämnat dem till. Då J sen flickor och
fruar vandra omkring i butikerna, välja bland grannlåterna och
prata sqvaller, tron J ej att de kunnat vara bättre med en
allvarligare uppfostran?
Tron J att qvinnorna äro lyckliga? Sen på den ogifta qvinnan
vid trettiofem år — lifvets sommar. Kännen j någon, som är frisk
och lycklig? Varen då öfvertygade att hon funnit sitt arbete. —
»Lycklig den menniska, som funnit sitt arbete, må hon ej begära
någon annan lycka.» — »Min Gud! Om jag hade något att göra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
