Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår fråga var af måhända ännu mera nedslående beskaffenhet och
lydde sålunde: för att hafva flickor till arbetare i ett boktryckeri
måste man för dem hafva särskilda arbetsrum, emedan de, i daglig
sammanvaro med en mängd stundom råa, obildade män, blifva
antingen förorättade och förföljda, eller ock förstörda till sina seder.
Huru sorgligt och huru djupt nedsättande för den menskliga
naturen syntes oss icke detta, af fakta bestyrkta, inkast! Skola då
mannen och qvinnan, skapade till hvarandras förädling, icke
kunna, under gemensamt nyttigt arbete, undgå att utöfva ett förderfligt
inflytande på hvarandra? Är verkligen den menskliga naturen så
djupt fallen, så ohjelpligt sjunken? Vi ville ej tro det och sökte
efter något bevis för motsatsen. Våra tankar fördes då till
landtmannens sysslor, hvilka så ofta fordra en samverkan af familjernas
manliga och qvinliga medlemmar och, såsom en sak, som faller
af sig sjelf, föra de arbetande männen och qvinnorna tillsammans,
i bråda tider ofta långt in på nätterna, således under längre tid än
arbetstimmarne i stadens verkstäder. Skulle samma regel gälla
här, borde landsbygdens ungdom vara ännu mera förderfvad än
städernas. Allmänna utsagon intygar dock motsatsen. Hvaraf
kommer då detta? Måhända finna vi svaret på frågan, om vi vända
ett par blad tillbaka och återigen genomtänka den engelska
författarinnans ord: »om arbetet under ett verksamt lif förde männen
och qvinnorna mera tillsammans, skulle den vanliga yttre
attraktionen mellan de båda könen ej göra sig så mycket gällande, utan
gifva mera rum för den ädlare inre dragningskraften mellan
harmonierande väsenden.» Men, frågar man, huru bringa det derhän,
då hittills gjorda försök visat så nedslående resultat? Vi våga ej
åtaga oss att gifva någon lösning af frågan; vi vilja blott anföra ett
faktum för hvars tillförlitlighet vi ansvara. På ett större jernbruk
i södra Sverige arbetar vid en spikhammare i en stor smedja, midt
ibland femton till tjugu smeder, en tjuguett-årig flicka — men
arbetar vid sidan af sin far. Flickan är glad och hurtig, och före
henne hafva trenne systrar på samma sätt arbetat vid fadrens
hammare, för att bespara honom kostnaden att löna en
handtlangare; och alla hafva varit redbara, väl ansedda unga qvinnor,
nu dels gifta, dels i tjenst hos andra. Vi hafva anfört detta, icke
för att rekommendera yrket, hvilket kan anses nog eget och troligen
ej heller blifvit valdt om den gamle smeden haft några söner, men
för att antyda möjligheten för fäder att medtaga sina döttrar vid
sådana arbeten, som lämpa sig för deras krafter och förmåga och
såmedelst gifva dem på en gång arbete och skydd, då vanan snart
skulle helga detta bruk och bjuda qvinnan samma trygghet vid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
