Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
public spirit; icke heller tycktes han hafva haft den egna fördelen i sigte.
Han ansåg det helt enkelt vara ett lustigt påhitt att, som man säger,
»tussa ihop» offentliga män, och han fröjdade sig åt deras
misshälligheter, åt deras beskyllningar och kontrabeskyllningar, såsom
en elak tjufpojke fröjdar sig åt en missvisad vandrares förlägenhet.
Rörande politik i ordets högre bemärkelse var han fullkomligt
okunnig och fullkomligt liknöjd. Han kallade sig för Whig. Hans
faders son kunde näppeligen antaga något annat namn. Det roade
honom också att låta påskina en löjlig motvilja för konungar och
en lika löjlig förkärlek och beundran för rebeller. I brefven till
Mann skryter han jemt och ständigt med sitt förakt för
kungligheten och för kungliga personer. Han kallar Damiens mordförsök
mot Ludvig den femtonde »det minst klandervärda af alla mord —
ett kungamord.» Han hängde upp i sin villa en tryckt kopia af
Carl den I:s dödsdom med underskrift »Major Charta.» Och dock
borde äfven den ytligaste kännedom af historien hafva lärt honom,
att Restaurationen och de tjugo års brott och dårskaper, som följde
på Restaurationen, voro verkan af denna »Major Charta.» Icke
heller var der mycket uti medlen, genom hvilket detta dokument
erhölls, som kunde tillfredsställa en sansad älskare af friheten.
Oaktadt alla hans stora ord var dock Walpoles Whigism ganska
oskadlig. Han höll sina politiska principer just som han höll sina
gamla spjut och hjelmar vid Strawberry-Hill, endast för syn skull.
Det kunde lika gerna fallit honom in att taga ned de gamla
Tempel- och Johanniter-riddarnes rustningar från väggarne i sin sal
och begifva sig ut på korståg till Heliga Landet som att handla i
de djerfva krigares och statsmäns anda, hvilkas namn och sigiller
bekräftat den dödsdom, han så högt värderade. Han tyckte om
revolutioner och konungamord, men först då de blifvit hundra år
gamla. Hans republikanism var, likasom storpratarens hat eller
pultronens kärlek, stark och brinnande, då den icke togs i anspråk,
men gick upp i rök så snart den kom i tillfälle att sättas på prof.
Så fort den revolutionära andan på allvar begynte jäsa i Europa,
så snart kungahatet blef något annat än en klingande fras, gjorde
skrämslen honom till en fanatisk royalist. I sjelfva verket var
hela hans frihetsprat, han må nu hafva vetat det sjelf eller ej,
från början ingenting annat än en jargon, resten af en fraseologi,
som betydt någonting i deras mun, af hvilka han lärt den, men
som i hans mun betydde ungefär så mycket som den ed,
hvarmed Riddarne i någon af nutidens ordnar förbinda sig att
hämnas alla förolämpade damers oförrätter. I hans pojkår hade
whig-partiets åsigter utgjort hans dagliga föda och han måste ofta hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
