Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utom det lilla, som var deladt mellan honom sjelf och en eller par
af hans förnäma vänner.
Om en sådan skriftställare är det knappast behöfligt att
tillägga det hans arbeten sakna hvarje behag, som härflyter af upphöjda
eller rena känslor. Då det föll honom in att vara mensklig eller
sublim, — ty han försökte ibland för ombyte skull denna mask
— öfverdref han sin rol på det löjligaste. I ingen af sina många
kostymer förefaller han så tafatt, så litet hemmastadd. — — —
Hvari ligger då behaget, det oemotståndliga behaget af
Walpoles skrifsätt? Vi tro, att det ligger i konsten att roa utan att
stimulera (eng. excite). Han öfvertygar aldrig förnuftet, lifvar
inbillningen eller rör hjertat, men han håller läsaren ständigt
uppmärksam och ständigt road. Han hade ett konstgrepp, som var
honom eget, ett konstgrepp, som märktes i allt hvad han gjorde,
i hans byggnader, i hans trädgårdsanläggningar, i hans sätt att
möblera och icke minst i ämnena och arten af hans skrifställeri.
Om vi skulle antaga den klassification — ehuru ej serdeles
noggrann — som Akenside[1] uppställt af inbillningens njutningar skulle
vi säga, att Walpole hade ingenting att skaffa hvarken med det
sublima eller det sköna, men att det tredje området, det egna,
just var hans fält. Det motto, hvarmed han beledsagat sin katalog
öfver kungliga och adeliga författare kunde fullkomligt hafva
passat att inskrifvas öfver dörren till hvarje rum i hans villa och på
titelbladet till hvarje hans bok: ”Dove diavolo, Messer Ludovico,
avete pigliate tante coglionerie?” (”hvar, för tusan Mr. Ludovico,
har ni plockat ihop så mycket misch masch?). I hans villa är
hvarje rum ett slags museum och hvarje möbel en kuriositet; det
är någonting eget i formen på eldskyffeln, och klocksträngen har
en särskild lång historia. Vi vandra omkring bland en sådan
massa af rariteter, i sig sjelfva af ringa värde, men så egna till
formen eller stående i samband med så märkvärdiga personer och
händelser, att de väl kunna taga vår uppmärksamhet i anspråk för
ett ögonblick. Ett ögonblick är nog. Någon ny relik, någon ny
kuriositet, något nytt trä-snideri, något nytt emaljstycke visas oss
hvarje minut. Det ena skrinet med lappri är ej väl tillslutet, förr
än ett annat öppnas. Det är på samma sätt med Walpoles
skrifter, det är icke i deras gagnelighet, icke i deras skönhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
