- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
125

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deras dragningskraft ligger. De äro, jemförda med stora
historieskrifvares och skalders verk, hvad hans villa är i jemförelse med
galleriet i Florens. Walpole visar oss ständigt saker, som visst äro
af föga värde, men dock saker, som vi äro roade af att se och som
vi ej träffa på hos någon annan. De äro egentligen bara lappri,
men de förvandlas till kuriositeter, antingen genom hans groteska
infattning eller derigenom, att de stå i sammanhang med någon känd
personlighet. Hans stil är af det egendomliga slaget att alla
fängslas af den och ingen kan våga att imitera den. Han är en
”manerist” hvars manér blifvit honom fullkomligt naturligt. Hans
affektation har blifvit en sådan vana och så genomträngt hela hans
väsende, att den knappast mera kan få namn af affektation.
Affektationen är just det väsendtliga hos mannen. Den genomgår
alla hans tankar och alla hans yttranden. Om den toges bort skulle
ingenting återstå. Han fabricerar nya ord, förvränger betydelsen
af de gamla, och vrider tillsammans sina meningar på ett sätt,
som kommer språkforskare att häpna. Men allt detta gör han,
icke allenast med en helt naturlig min, utan som kunde det
icke göras på annat sätt. Walpoles likasom Cowleys och Donnes
största förmåga låg i den fina uppfattningen af
jemförelsepunkter och kontraster, allt för subtila för vanliga betraktare. Likasom
de, förvånar Walpole oss ständigt med den lätthet hvarmed han
sammankopplar idéer, hvilka vid första påseendet ej tyckes hafva
någon gemenskap med hvarandra. Men han antar ej såsom de
hela allvaret af en högtidig föreläsning och tar ej sina bilder ur
laboratorierna och skolorna. Hans ton är lätt och fladdrande; hans
ämnen äro klubbens och balsalens, och derför läsas hans sällsamma
kombinationer och långsökta hänsyftningar, ehuru så snarlika de,
vid hvilka vi jäspa oss till döds i poemerna på Carl den förstes
tid, med ett nöje ständigt nytt.

Ingen menniska, som skrifvit så mycket, är så sällan tråkig.
I hans böcker påträffas knappast något, som man tycker sig vilja
hoppa öfver. Och dock skref han ofta i ämnen, som allmänt
anses för tråkiga, i ämnen, som män af stora förmågor förgäfves
sökt göra populära. Då vi jemföra Walpole med dessa sina större
medbröder, inse vi med ens Walpoles öfverlägsenhet, icke i flit,
icke i lärdom, icke i noggrannhet, icke i logisk styrka, men i
den stora konsten att roa. Han bortkastar allt af sitt ämne, som
icke synes honom egnadt att falla på läppen. Han behåller blott
hvad som är i sig sjelft roande eller som kan göras roande genom
konstgreppen af hans framställningssätt. De kärfvare bitarne af
antiqvarisk lärdom lemnar han åt andra och uppdukar en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free