Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland svenske skalder, lefvande eller döda. Hans förnämsta arbete
är Frithiofs saga, ett af århundradets yppersta skaldestycken. Denna
nutidens skald har inristat sitt namn med outplånliga runor på
häfdernas blad. Han är Sverges ära och stolthet; en prophet, aktad i
sitt fädernesland, som med sitt namn förökat antalet af dem, hvilka
redan pryda dess historia.»
Longfellow har, som vi redan förut nämnt, under sina resor
äfven besökt Sverge och synes älska och värdera vårt kära
fädernesland. Hans öfversättning af Nattvardsbarnen föregås af en kort
teckning af några svenska seder och bruk, och med förkärlek fäster sig
den amerikanske skalden vid den svenska allmogens enkla och
flärdfria väsende.
Den författare, med hvars litterära verksamhet vi medelst dessa
hastiga penndrag sökt göra våra läsare bekanta och till hvars
närmare studerande vi härmed uppmana dem, är, efter hvad vi hafva
anledning att tro, för närvarande den mest läste och mest populära
skald i Förenta Staterna. Äfven i England är han älskad och
värderad och hans namn är på intet vis okändt på Europas kontinent;
under de sistförflutna åren har han också gjort sitt inträde ibland
Sverges läsande allmänhet och vi äro öfvertygade om, att enhvar,
som en gång fått göra hans bekantskap, med nöje och intresse skall
fortsätta densamma. Longfellow kan nemligen kallas skald i detta
ords ädlaste betydelse och tillhör såsom sådan ej en viss nation
eller period, utan hela menskligheten. Han framhåller öfverallt
sanningens, ljusets och skönhetens seger öfver lifvets lägre elementer,
uppmanar på en gång kraftigt och rörande till kamp mot det onda,
till tålamod och förtröstan under pröfningar, till ihärdighet och
outtröttlighet vid arbetet. Det är visserligen sannt, att man ej hos
honom återfinner Byrons mäktiga, passionerade språk, djerfva
liknelser och glödande bilder, som än framkalla vår beundran, än fylla
själen med bäfvan, men man upptäcker deremot öfverallt en
moralisk renhet, ett djup af känsla utan vekhet, som ovilkorligt väcker
själens ädlaste sympathier och kommer oss att älska skalden. I
mästerskap öfver det språk, han behandlar, har han få sina likar och
man intages ovilkorligt af versens skönhet och behag, äfven der man
ej finner några djupa tankar, några väldiga snilleblixtar att beundra.
Också är det med glädje man ser, att mannen blifvit sin
ungdomskärlek, sånggudinnan, trogen, och att de ljufva toner ynglingen
framlockade ur den gyllene lyran ej förklingat utan ständigt ljuda i allt
kraftigare, klarare ackorder under den mognade mannens hand. Ja,
det är i sanning tillfredsställande att gifva akt på detta ständiga
framåtgående, att se den gudomliga elden vårdad och klart brinnande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
