Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstens altare, i trots af alla ödets ombytliga vindkast, då vi
så ofta med grämelse märka rika anlag vanvårdas och qväfvas vid
den närmare beröringen med det praktiska lifvet.
Vi meddela här i öfversättning ett par af Longfellows poemer,
beklagande på samma gång vår oförmåga att återgifva dem så sköna
och intagande som de utgått ur skaldens hand.
| SKELETTET I VAPENRUSTNING. |
»Hemska gäst, hvad vill du mig?
Du, som från de dödas stig
Fram i dagern vågar dig,
Hvarför kommer du mig nära?
Balsamerad du ej är,
Fast du dig i rustning klär,
Ty din hand ju köttlös är —
Vill du endast mig förfära?»
Ifrån kämpe, klädd i stål,
Från hans djupa ögonhål,
Som från halft utbrunnet bål,
Några bleka lågor flamma;
Och, som vattnets dofva dån
I den halft tillfrusna ån,
Hörs nu rösten, som ifrån
Sjelfva hjertats djup tycks stamma.
»Under längst förflutna dar,
Jag en tapper viking var,
Fast ej skald besjungit har
Mina hjeltedater många.
Lyss på min berättelse
Och den sedan återge,
Att ej min förbannelse
Med din slägt må evigt gånga.
»Fjerran bort i Nordens land,
Invid Eystrasaltets strand,
Jag med ännu barnslig hand
Vilda falken modigt tämde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
