Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torkade den huldas tår,
Modersglädjen fick hon smaka;
Men min lycka gick i qvaf,
Döden bröt min lilja af,
Under tornet är dess graf —
Jorden bär ej hennes maka.
»Dyster dal, der furor stå,
Liknade mitt sinne då,
Och förhatlig himlen blå
Blef mig liksom jordens söner;
Klädd i rustning jag till slut
Drog en dag i skogen ut,
Föll uppå mitt eget spjut —
Döden hörde mina böner!
»Månget ärr på bröst jag bar
Och när bojan lossad var
Anden hölls ej längre qvar,
Men till Valhall genast flydde!
Nu ur Gudars gyllne bål
Dricker kämpen, klädd i stål,
Än den höga Nordens skål!»
— Så den gamles saga lydde.
| SANDALPHON. |
Har du läst i Talmuds gamla skrifter
Mång’ legend om mäktiga bedrifter
Utaf englar ibland luftens här?
Har du läst historien, underbara,
Om Sandalphon, som man säger vara,
Den till himlen menskors böner bär?
Der vid portarne till himlastaden
Står han öfverst bland den långa raden
Utaf englar, som på stegen gå, —
Himlastegen, som från jorden räcker,
Som en tallös englahär betäcker —
Drömmande ju Jacob såg den så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
