- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
143

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mörkret kan dock blicken ej rätt mäta dess storartade dimensioner,
förr än vägvisaren påtänder några bengaliska eldar, vid hvilkas
klara ljus man finner sig vara i en slags basilika af oval form,
200 fot lång och 150 fot bred, med en höjd af ungefär 60 till
70 fot. Hela denna rymd är betäckt af ett enda klippstycke,
hvari ögat ej kan upptäcka en enda remna eller ojemnhet, om
man undantager den breda taklist, som omgifver densamma. Ej
heller uppbäres detta tak af några stöd eller pelare. Till höger
om denna grotta och midt för densamma finner man flera långa,
breda gångar, hvaraf en, det s. k. Stora Galleriet, framgår i rak
riktning och under flera mil utsträcker sig som en ofantlig tunnel.
Den håller i medeltal 50 fots höjd och 50 fots bredd och är rik
på stalagmiter och stalaktiter,[1] samt eger flera betydliga grottor
och sidogångar af ansenlig längd.

Sedan vi vandrat en stund framåt och allt mer fördjupat oss
i jordens inelfvor, inträdde vi i »Kyrkan,» en grotta, som
håller 100 fot i diameter och 63 fots höjd. Ett utskjutande
klippstycke liknar på det mest förvillande sätt en predikstol och
den fördjupning, som skönjes der bakom, kan ganska väl
föreställa orgelläktare. Gudstjenst har äfven mer än en gång blifvit
hållen i denna underjordiska kyrka, och jag kan knappast
föreställa mig något mer gripande och till själens innersta trängande,
än Guds ords förkunnande i detta majestätiska tempel, hvilket ej
är af menniskohänder uppfördt, än kyrkosångens djupa toner i
dessa högtidliga hvalf, till hälften upplysta, till hälften insvepta i
ett hemlighetsfullt dunkel. Endast ogerna lemnade vi denna
cathedral, om hvars ålder inga annaler kunde lemna oss någon
upplysning och våra dröjande steg, våra återvändande blickar tycktes
liksom vänta sig att genom något nytt under få se kyrkan upplyst
af tusende lågor, uppfylld med en andäktig församling, lyssnande
till predikantens mäktiga stämma och orgelns fylliga toner. Men
fåfängt! Inga andra väsenden voro synbara än våra egna
gestalter, inga andra ljud förnummos än echot af våra steg och röster.

Innan vi skiljdes derifrån, berättade oss dock vår vägvisare,
att en vigselceremoni för ej så länge sedan egt rum i denna
kyrka, och då jag förklarade, att jag för en sådan högtidlighet dock
skulle föredraga en mer leende omgifning och solljusets lifvande


[1] Droppstensbildningar af olika slag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free