Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall jag aldrig förglömma, och var denna del af grottan den, som
på mig gjorde det mäktigaste och varaktigaste intryck. Man tyckte
sig nemligen vara försatt i en djup, mellan höga berg hopträngd,
dal, öfver hvilken en mörk natthimmel hvälfde sig, hvarpå »en
efter annan de bleka stjernor lysa och försvinna.» Illusionen var
så fullkomlig, att vi knappast förmådde öfvertyga oss om, att det
ej verkligen var stjernor, som glimmade öfver våra hufvuden, och
en herre bland sällskapet utbrast helt ofrivilligt: »att om
vägvisaren toge bort alla lamporna skulle vi se än bättre.» Och
vägvisaren aflägsnade sig verkligen, medtagande alla lamporna, men ej
för att derigenom låta stjernorna framstråla i starkare glans, utan
för att, som han sade, visa oss huru det eviga mörkret såg ut.
Der suto vi nu på några stenar, iakttagande en andlös tystnad och
kanske ej utan en liten hjertklappning, i det fullkomligaste mörker,
till dess efter ett par minuters förlopp ett svagt sken skymtade
fram mellan klipporna, i det den nu återvändande vägvisaren med
verkligt artistisk skicklighet förde lamporna från en sida till en
annan, för att framställa grottans olika partier på bästa sätt. Och
med beundran betraktade vi denna naturens förunderliga lek,
kastande mången blick tillbaka mot det stjernströdda hvalfvet med
sina okända konstellationer, som vi ännu sågo glimma i
halfdunklet, till dess grottans skuggor fullkomligt insvepte och dolde
»Stjernkammaren» och dess under för våra ögon.
Orsaken till den illusion, som gör att afståndet till grottans
tak förefaller nästan omätligt, ligger i sidoklippornas ljusa och takets
mörka färg, hvarförutan de förra också äro mer eller mindre
framstående.
Vi gingo derefter igenom åtskilliga mindre sidogångar, som
utgående från hufvudgrottan återigen förena sig med densamma, och
der bergarten innehåller qvartz, rödockra, gips m. m. I
Saltrummet äro väggar och tak betäckta med saltkristaller, som
stundom nedfalla likasom snöflingor. I en annan del af grottan, som fått
namn af »de svarta Rummen,» märker man en mängd klippblock,
sammansatta af olika stenlager, hvilka på afstånd till sina former
likna gamla borgruiner, sådana man får skåda på Donau- och
Rhenstränderna. Bortom dessa ruiner inträdde vi åter i en sidogång,
hvarifrån man genom »de stora Skorstenarne» uppstiger i en annan
våning af grottan, som utsträcker sig öfver en del af hufvudgrottan.
Här tyckte vi oss höra dånet af ett aflägset vattenfall, hvilket, i
den mån vi framträngde, mer och mer tilltog i styrka och slutligen
befunno vi oss också vid den s. k. Cataracten, der vattnet neddroppar
ifrån stora öppningar i taket (efter starkt regn nedforssar det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
