- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
151

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klipptaket under hela sträckan är omkring 50 fot högt. Sedan vi
landstigit i en rymlig grotta och till fots tillryggalagt en liten sträcka
väg, öfverraskades vi åter vid åsynen af en ganska betydlig flod,
Echo kallad. Man begagnar sig äfven här af båtar för att
komma till flodens andra strand, men öfverfarten är något
obeqvämare, enär klipphvalfvet, som sträcker sig öfver floden, vid
landningsplatsen endast håller 5 fots höjd, hvarföre de resande under
ett par minuters rodd måste underkasta sig att sitta djupt
nedböjda. Denna olägenhet är dock snart öfvervunnen, emedan
hvalfvet straxt åter vidgar sig, så att man kan röra sig efter behag.
Det är någonting särdeles eget i denna båtfart utför den mörka
floden, hvars vatten sakta framsorlar under det öfverhängande
klipphvalfvet, och i den dunkla belysningen synas strandklipporna
antaga allehanda fantastiska skepnader. Man tycker sig på gränsen
af tvenne verldar, hvaraf den ena med sin sträfvan, sitt småsinne,
sin flärd ligger bakom oss, under det den andra, om hvilken vi
känna så litet, utom det att den måste vara högre, renare, bättre
än den, hvari vi röra oss, ännu ligger framför oss mystisk och
undangömd. Jag försjönk i djupa tankar, jag trodde mig känna
en sakta vind susa från de Elyseiska fälten, hvarom jag drömde,
då jag hastigt uppväcktes af ett skott, hvars åsklika dån, rullande
genom bergen, mångfaldigt upprepades af Echos här så mäktiga
stämma. Detta thordön var dock endast förorsakadt af ett
pistolskott, hvilket, i anseende till det starka återljudet, föreföll oss som
den häftigaste kanonad.

Man har undersökt floden Echo trenne mil, utan att dock
kunna bestämma dess källa eller dess utlopp, hvaröfver man
hittills endast förlorat sig i mer eller mindre sannolika gissningar.
Vid ett ställe, der vattnet forssar starkare, antager man att de
trenne omnämnda floderna förena sig, men hvar de sedan tömma
sitt vatten är ännu en olöst gåta. Stundom, isynnerhet efter
ymnigt regn, svälla de så betydligt, att de äro ofarbara; ja, man har
exempel på att de stigit 50 fot öfver sin vanliga vattenhöjd. Echo
behöfver dessutom, i anseende till sitt låga hvalf, hvarom jag redan
talat, ej så betydlig tillökning för att icke kunna öfverfaras. Då
vattnet är i stigande, tvekar också mången resande att våga sig
till flodens andra strand, af fruktan att svårigheter kunna uppstå
för återfarten, men medelst en öfre grotta, kallad »the Purgatory»
(skärselden) kan man dock återvända landvägen. Denna gång var
ursprungligen så trång, att den endast med möda kunde
genomvandras, hvilket troligen gifvit anledning till namnet, men har
nu blifvit utvidgad, så att man beqvämt kan gå derigenom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free