- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
153

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ganska betydlig storlek, var Snöbollsrummet, der man vore frestad att tro
det ett par hundrade skolgossar nyss roat sig att kasta snöboll,
hvarmed de stalaktiter, som i tusental betäcka grottans sidor och
tak, hafva den mest förvillande likhet.

Då vi genomvandrat den underbart sköna gång, som bär namn
af »Cleveland’s Avenue,» syntes grottan helt och hållet hafva
ombytt natur. Vi inträdde då i en vild klipptrakt, kallad »the Rocky
Mountains» (Klippbergen) och sedan vi roat oss med att klättra
uppför åtskilliga branta klippor, inträdde vi i en ofantlig grotta, som
dock till en del var tillspärrad af oerhörda stenblock. Genom att
följa en derifrån ledande gång uppnådde vi »Croghan’s Hall,»
som man anser ligga på ett afstånd af 9 mil från grottans ingång
och som i denna riktning utgör vandringens vändpunkt. Denna sal
är halfcirkelformig och håller 50 à 60 fot i diameter och 35 fot i
höjd. I fonden af densamma sitta massiva stalaktiter, nedhängande
öfver klippstyckena liksom ett fruset vattenfall och i dess midt ser
man äfven en ofantlig stalaktit, under det från marken en 3 fots
hög stalagmit reser sig mot densamma; båda dessa äro
bernstens-färgade. Till höger är en håla af okändt djup, hvilken emottager
ett litet från taket nedströmmande vattenfall.

Sedan man återvändt till Klippbergen, kan man derifrån göra
ett besök i »Serena’s Arbor» (löfsal), om man vill underkasta sig
vandringens mödor, ja, kanske faror, ty på denna väg synas ofta
klippstyckena färdiga att nedstörta öfver vandrarens hufvud. De,
som besett densamma, försäkra dock, att de funnit sin äfventyrliga
färd rikt belönad vid inträdet i denna lilla grotta, som, cirkelrund,
af 12 fots diameter och samma höjd, med sina smakfulla, hvita,
halft genomskinliga draperier, sin framskjutande med täcka
bildhuggerier sirade thronhimmel, väl vore värdig att tjena till
elfdrott-ningens boudoir.

Vi voro dock nu nödsakade att tänka pä hemvandringen för
att uppnå den yttre verlden, medan solens vänliga strålar ännu
upplyste densamma. Vägvisaren valde derföre den kortaste vägen
och sökte att göra den så behaglig som möjligt genom att utpeka
en och annan detalj, som förut ej blifvit observerad, genom att
gifva åtskilliga historiska, archæologiska och geologiska upplysningar,
som han uppsnappat af resande vetenskapsmän, genom att berätta
åtskilliga små anekdoter, rörande grottan, och slutligen genom att
besvara alla de frågor, hvilka gjordes honom af de vettgiriga och
de nyfikna bland sällskapet.

Så omtalade han bland annat, att grottans egare för ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 19:32:55 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1859/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free