- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
158

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sidor kärlek. Red:n. — Det är minsann lättare sagdt än gjordt: en
kärlek på tre tomer, det vore det simplaste i verlden, men en
kärlek på några få sidor — det har sina sidor, må tante tro!
Tanten. Bah! — ingenting är lättare: man tar litet sanning och litet
dikt, en god del frisk natur, ett doft esprit, om man har tillgång
på, samt en tillsats af något pikant för att höja effekten; blandar
se’n ihop alltsammans med lätt hand, just som med vanligt snömos,
och straxt har man novelletten färdig. Red:n. tvekande. — Om Tante
ändå sjelf ville . . . Tanten. — Nå ja, hvarför icke I men då blir det
en sådan der enkel efterrätt, som man tar till då man ej har något
bättre tillhands och som man kallar

Förlåt Hastigheten.



Det nya ångfartyget, som nyss lagt ut från redden för att
afgå från Stockholm till de södra kuststäderna, har i dag blott
trenne passagerare: en gammal fru,j hvilken ser ut som
trefnaden sjelf och redan satt sig i ro på läsidan af däcket; en ung
flicka, af hvars blomstrande anlete vi blott kunna uppfånga en
skymt, medan hon gråtande helsar mot stranden, och slutligen
en ung man, som mäter däcket med snabba steg och knappast
ger oss tid att märka hur han ser ut; icke desto mindre kunna vi vid
de hastiga vändningarne stjäla oss till att se ett manligt och
lefnads-friskt anlete, som blott då; och då vanställes af den moderna minen
af blaserad liknöjdhet, hvilken dock ännu ej tyckes rätt
hemmastadd hos honom.

Vädret var vackert, vinden frisk, och snart syntes af den
försvinnande staden blott de högsta tornspirorna. Då vände den
unga flickan sig om och i detsamma koin en solstråle och en
vindflägt och kysste bort den sista tåren från deu rosiga kinden.
Just i detta ögonblick råkade den unge mannens kringsvärmande
blickar stanna på det vackra anletet, och Gud vet om han ej
afundades solstrålen och vindllägten deras privilegium, ty han tog
ett steg åt sidan och ställde sig rätt emellan dem och henne.
Men då hade de redan fullgjort sitt uppdrag, och med klara
och lifliga ögon begynte flickan se sig omkring. Under tiden kunna
vi följa den unge mannens exempel och roa oss med att betrakta
det glänsande mörkbruna håret, som vackert krusar sig kring
en snöhvit panna, kasta en blick in i ett par fulla djupblå ögon,
ur hvilka en hel verld af adertonåriga förhoppningar tycks blicka
fram och slutligen förtjusa oss i den allra täckaste lilla mun, der barnets
tanklösa löje ännu synes kämpa mot qvinnans blygsamma
värdighet. Omedveten om att hon ådragit sig hvarken läsarens eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 19:32:55 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1859/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free