Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkännande af hans fel. Han lemnade henne derpå och gick med
snabba steg fram och åter på däcket, likasom för att komma i
jemnvigt med sig sjelf.
Under tiden flyttade den gamla frun sig öfver till soffan
bredvid Lina, hviskande till henne med vänlig förtrolighet: »Kära
hjertandes, jag hörde alltihop; och om jag icke straxt märkt, att lilla
hon redde sig så bra mig förutan, så hade jag väl lagt mig i
saken; men nu ansåg jag det mycket bättre, att unga herrn fick sin
lexa af henne, än af mig, för si det är förunderligt hvad orden fastna
mycket bättre i minnet då de komma från så’na der vackra
läppar.» — »Jag är glad, att han förstod mig,» svarade flickan
blygsamt; och derpå kommo Lina Wern och fru Berg (så hette den
gamla) i ett lifligt samspråk, hvarunder den unge reskamraten, som
alltjemt gick fram och åter på däcket, mer än en gång hörde den
glada flickans friska skratt, klingande och fulltonigt som lärkans
sång. Ung och gladlynt som han sjelf var, hade detta skratt för
hans öron någonting särdeles inbjudande, och mer än en gång
saktade han sina steg då han gick förbi dem, halft besluten att stanna
och deltaga i det lifliga samtalet; men en för honom helt ny känsla
höll honom tillbaka: det var just som hade han blygts att åter
närma sig den unga flickan och möta hennes rena blick och barnsliga
uppsyn. Han var förargad på sig sjelf öfver denna känsla, men kunde
ej frigöra sig derifrån. Slutligen kom middagsbudet och hjelpte
honom ur förlägenheten.
Det var blott fyra personer vid bordet, våra tre passagerare
samt fartygets befälhafvare, kapten Mörk, men samtalet var lifligt
och angenämt, hvartill så väl fru Bergs fryntliga godmodighet, som
Lina Werns naiva och barnsliga pratsamhet mycket bidrogo. Det
låg hos denna senare en blandning af barnets sprittande liflighet
och den uppvuxna qvinnans blygsamhet och medfödda takt, som
oemotståndligt intog alla. Sjelfva kaptenen, eljest en man af tungt
lynne och mörka lefnadsåsigter, kunde ej helt och hållet emotstå
det lifvande inflytandet af den unga flickans glädtiga prat, och äfven
mellan henne och Herr Fremmer, (under detta namn hade den unge
mannen presenterat sig sjelf för sina reskamrater,) vek så
småningom den första skyggheten och förlägenheten undan. När slutligen
det lilla sällskapet steg upp från middagen, tyckte de sig redan
vara gamla bekanta, och eftermiddagen förgick under det gladaste
samspråk. — Men redan mot kl. 7 gick Septembersolen ned och
kaptenen kom då och föreslog, att man skulle eklärera salongen och
der tillsammans tillbringa aftonen, då han var ledig några timmar
medan lotsen, som nyss kommit ombord, förde fartyget genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>