Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först och främst min principal, fru F.» — »Ja så, hon gör
blommor, barn lilla,» sade fru Berg och tog sig en pris; »det är
ett klent yrke, räds jag.» — »Åh! yrket är hjelpligt nog för det
vanliga, tante, och det påstås att man skall kunna göra goda affärer
nog i W., med både afsättning och lektioner. Fru F., för hvilken
jag arbetar, har nu skickat mig dit och lofvat, att utom min
vanliga lön äfven ge mig en viss procent af behållningen; och
lektionerna ger jag naturligtvis för egen räkning.» — »Skickad på
detta sätt mol allena att bosätta sig i en fremmande stad!
utbrast den hederliga gumman Berg, »det är väl icke möjligt?» —
»Hvarför icke?» — »Kära hjertandes, det är ju alls icke passande
för en så ung flicka, vet jag!» — »Ack kära tante, en fattig flicka
får nöja sig med att göra rätt, om det också icke i allas tankar
skulle vara så passande.»
»Det är rätt taladt, m:ll Wern,» inföll Fremmer gillande. — »Godt
vore om alla tänkte så,» instämde kaptenen. — »Men utan så
mycket som ett förklä’ en gång!» beskärmade sig den gamla frun! —
»Förlåt! — så fattig är jag ändå icke — se här!» och med en skälmsk
min drog Lina upp ur skrinet ett litet hvitt förkläde, som hon i
hast knöt på sig och nigande, med händerna i fickorna, visade för
fru Berg. Derpå satte hon sig att plocka upp ur skrinet en mängd
små verktyg, glas med gummi m. m. och bredde ut på bordet en
hel massa gröna qvistar och blad samt lösa blommor af alla
möjliga slag, hvilket gaf anledning till en mängd frågor om hennes
yrke — hur hon kommit att välja det, m. m. Lina gaf glädtiga
och frimodiga svar och förtäljde slutligen, allt medan hon arbetade,
hur hennes föräldrar, från att vara välmående, blifvit bragta i
verkligt armod; hur modren, då mannen dog, offrat det lilla hon ännu
hade qvar, för att fullborda tvenne äldre döttrars uppfostran, hvilka
också som lärarinnor redan erhållit goda platser. Men när det
kom till Linas tur var det slut med medlen — »och» — tillade
hon — »jag kom aldrig längre än till en tarflig flickskola, hvarefter
jag tog plats hos en modiste och lärde mig göra blommor och
andra grannlåter. Litet fransyska har jag väl lärt hemma, så pass
mycket att jag skulle kunna reda mig i en butik med ett och
annat — »plait-il madame!» — och här afbröt hon berättelsen för att
med den behagligaste rörelse bjuda blomman, en vacker löfkoja, som
hon i detsamma fullbordat, åt fru Berg. — »Men.» fortfor hon, »det
är också alltihop.»
Fru Berg tog förtjust emot löfkojan och lofvade att hon skulle
sätta den i kruka, när hon kom hem, och narra både barn och
barnabarn att lukta på den. — »Se så, nu är det kaptens tur,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
