Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den goda gummans öde att icke få tala ut; — »tyst!» inföll
Lina, »se här står dato också, den tjugonde September, det är ju
just i dag?» och hon såg frågande på Fremmer, som leende
svarade: »just i dag, m:ll Wern.» — «Men har ni verkligen friat i dag
och sedan rest er väg?» — »Hvarför icke?» — »Nå så
märkvärdigt! men, var det icke väl jag fick veta’t, ty då måste vi i
buketten ha en blomma, som betyder saknad. Ser ni, en
blomsterbinderska måste alltid insmyga sig i dens förtroende, åt hvilken hon
skall binda blommorna, om dessa skola få sin rätta betydelse. Här
ha vi således kärlek och saknad, rosen och penséen — se bara hur
vackra de äro!» och hon började flitigt binda. Några gröna blad
knötos till, hvarpå hon tvekande såg upp. — »Är det någon mera
upplysning, som fordras?» frågade Fremmer. — »Jag tänkte bara,»
svarade Lina, »att om jag kunde få veta hur ni sade då ni friade,
så kunde vi inlägga en vacker häntydning på den första
kärleksförklaringen.» — »Hur jag sade — ja, sannerligen om jag det mins,»
försäkrade Fremmer. — »Åh, hur kan man ha så dåligt minne? ni
suckade väl, kan jag tro, och så sa’ ni — ’jag älskar er!’ eller
’jag tillber er!’»
»Lina, kära Lina», invände fru Berg ånyo — »Nej, tante,
det är inte jag, som är kär, utan herr Fremmer — säg, var det
icke något i den vägen?» och hon vände sig med barnslig
nyfikenhet till den unge mannen, allt medan hon flitigt band på
buketten. — »Låt mig tänka efter — nej, nu mins jag,» förklarade
Fremmer, »jag sade helt enkelt: vill ni ge mig er hand?» — »Nå»,
skrattade Lina, »det var då rätt på saken åtminstone; men hvar
skola vi få en blomma, som påminner om de orden? Jo tyst! se
der har jag ju en vild nattviol, hvars rot utgöres af en hvit hand;
det blir bra, ty jag tar för afgjordt att hon har hvita händer?» —
»Lika hvita, som ni sjelf,» svarade fästmannen. Lina kastade en
icke obelåten blick på sina små fina händer, der de sysslade bland
blommorna, men återtog genast bindningen. »Nu måste jag veta
hur hon ser ut,» återtog hon, »för att kunna fullborda bukettten.
Är hon mörk elller blonde?» — »Hon är mörk.» — »Som ni
sjelf?» — »Nej, icke fullt så mörk.» — »Som tant Berg?» — »Icke
just det heller.» — »Som jag?» och Lina drog ut en af sina långa,
glänsande lockar. — »Låt mig se — ja, just som ni.» — »Nå
väl,» fortfor Lina, «— vackra ögon, kan jag tro?» — »Stora,
mörkblå ögon, fulla af både djup och lif,» och Fremmer såg
upp och mötte Linas uppmärksamma blick medan han talade; —
»ögon, som kunna både skalkas och bannas, le och gråta.» —»Hör
man på bara!» — »ögon, som man aldrig glömmer när man en
gång sett dem.» — »Så talar en fästman, tante!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
