Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Man måste tillstå,» inföll kapten, »att herr Fremmer målar
som hade han det lefvande originalet framför sig.»
»Nå,» återtog Lina beskrifningen, »rosenmun och
perletänder, det förstås af sig sjelft,» och ett grannt leende for i
detsamma öfver Linas egna friska läppar och visade de bländande
tandraderna i fördelaktigaste ljus. »Se bara på den der
liljekonvaljeqvisten, som smugit sig in mellan den halföppna rosens svällande
blad — kan nu någon misstaga sig på hvad det betyder?» —
»Omöjligt!» förklarade de andra. — »De här mörka skuggorna, som
bildas af de dunkelgröna orangebladen,» fortfor Lina, »tyda på
att det är en brunette skönhet; de blå violerna, der längst in, blicka
ju fram helt snarlika ett par så’na der märkvärdiga ögon, som ni
beskref, och se’n fattas det blott en förgät mig ej, som är
oumbärlig i alla sådana buketter. Men ack! så ledsamt, jag har ju
ingen sådan färdig!» — »Utan den får buketten platt ingen betydelse,»
förklarade Fremmer. — »Ja, hur skola vi då göra?» och Lina
letade bekymrad bland blommorna. — »Jo, jag vet råd,» inföll
Fremmer; »jag kommer om några veckor till W., på en resa uppåt
landet, och då kan jag ju få hemta den blomman, som fattas?» —
»Om några veckor,» upprepade Lina eftersinnnande, »nåja, då måtte
jag väl fått en butik i ordning, och den står naturligtvis öppen för alla
kunder, resande så väl som stadsboar.» Fremmer smålog åt den fina
bestämdhet, hvarmed den unga modisten angaf inom hvad område de
kunde råkas, i och med detsamma hon, utan ord, fridlyste sitt hem från
hvarje besök. Under sådant glädtigt prat och skämt förgick
aftonen, och icke ens den dystre kapten Mörk kunde värja sig för det
lifvande inflytandet af den glada sinnesstämningen och sågs mer
än en gång dra på munnen åt Linas infall. Ännu hela nästa
förmiddag voro de nya vännerna tillsammans innan de skiljdes åt i
W., der Lina och fru Berg gingo af, medan Fremmer fortsatte
resan söder ut. Lina hade på den korta färden så intagit sina
reskamrater till sin förmån, att det nästan tycktes kosta på dem
att skiljas vid den unga flickan, som hade så mycket af barnets
oskyldiga frimodighet, förenadt med qvinnans blygsamhet och fina
takt, väl icke alldeles sådan som konvenansens fordringar
föreskrifva den — men sådan som naturen skrifvit den i hennes rena
sinne. Slutligen tyckte hon dock att afskedet drog allt för långt
ut, hvarför hon vände sig först till Fremmer, sägande: »Er bukett
har jag lagt in i en liten ask och ställt den på ert hattfodral der
borta; när ni lemnar fram den, så tala om för er fästmö, att den
är bunden af en liten enfaldig flicka, men som önskar henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
