Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att föra tante Berg hit?» Fremmer svarade, i det ögonen fingo en
glans, som ej ensamt lånades af återskenet från den nytända
brasan: »Jag sade er ju, att jag skulle komma igen med förklä’. Gud
vet om jag eljest hade vågat komma, så fière var ni emot mig
sist.» — »Men nu är jag så glad! Tack, tusen gånger, herr
Fremmer!» och hon räckte honom båda sina händer, hvilka han ett
ögonblick förde till sina läppar. Lina bleknade en smula, men i
minuten hemtande sig, vände hon sig emot bordet, tog den
färdiga törnroskransen, som hon höll upp på ett finger, och sade med
ett leende, som dock, genom en oförklarlig darrning af läpparne,
ej blef sig fullt likt: »Se, herr Fremmer, här är er fästmös
julgåfva, är den ej vacker? jag har åtminstone gjort mitt bästa.» —
»Det är jag säker om», svarade Fremmer, men tycktes dock hafva
mera öga för rosorna, som kommo och foro på Linas kinder.
Lina sysslade emellertid med kaffet, och när hon slutligen kom med
brickan och bad Fremmer och alla eleverna taga plats vid bordet,
der fru Berg redan presiderade, så var hon sig åter fullkomligt
lik, och alla »dumma känslor» öfvervunna. Medan nu kaffet dracks,
kom rätta ändamålet med besöket fram, hvilket befanns vara icke
mer och icke mindre än projectet att enlevera Lina med till tante
Bergs hem, en liten komministergård långt in i skogsbygden, flera mil
från staden och der herr Fremmer äfven lofvat tillbringa julen.
Herr Fremmer? skulle ej han resa till sin fästmö? Nej! till följe
af några stora och oöfvervinnerliga hinder kunde det ej låta sig
göra, hvarför han med tacksamhet antagit den gästfria bjudningen.
Fru Berg ville alls icke höra talas om några invändningar af Lina
och eleverna påstodo, att det var så mycket mindre skäl att neka
nu, då hon redan sagt nej till Mörkens. — »Mörkens?» upprepade
Fremmer och mörknade litet sjelf i detsamma — »Kära
hjertandes, hör man på bara!» utbrast fru Berg, men afbröts af
fjortonåringens gälla stämma — »och frun kan tänka att sjelfva
adventssöndagen, på vägen till kyrkan, så fria kapt ...» — »Hedda,
Hedda!» hejdade henne Lina, med kinder glödande af harm och
förlägenhet, och Hedda teg och såg snäst, men lika pratsjuk ut.
Efter en stund, då hon skickades att bjuda tante Berg mera
skorpor, passade dock denna på och upptog samtalet, då det blef ett
hviskande och tasslande å Heddas sida, som slöt med ett halfhögt:
»och det var just i borgmästarens hörn — sa’ mamma.» Men då
närmade sig Lina, och Hedda hann blott hviskande tillägga: — »och
han sörjer, så han blir båd’ blek och mager — säger mamma.»
Emellertid blef resan beramad och Lina lofvade vara färdig
nästa dag, då de skulle komma och hemta henne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
