Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med glänsande blickar mot körsvennen, än för att fråga, än för
att ge luft åt sin förtjusning, i det hvarje blick tände en ny stråle
i Fremmers mörka öga. Slutligen tyckte dock gumman Berg att
detta vexelspel gick nästan långt, och när Lina väl för tionde
gången utropat, »Om ni visste hvad jag är glad!» inföll gumman:
— »Kära hjertandes, det passar sig ej att ....» — »Passar det sig
ej att vara glad? — ack, så ledsamt!» suckade Lina; men i
detsamma frambröt öfver de friska läpparne ett så klart och
klingande skratt, att Fremmer ovilkorligen instämde, och skogen
skrattade med, och snöskatan skrattade och sjelfva tante Berg skrattade,
och se’n kunde ju ingen komma fram och påstå att det icke var
passande att vara glad. Icke heller blef färden mindre förtjusande
då, med solens nedgång, stjerna efter stjerna tindrade fram på den
högblå himlen och nymånen steg upp och satte sig på
skogstopparne för att se på utsigten och elfvorna åter begynte väfva sina
silfverspetsar mellan trädens grenar, sedan solen förstört deras
gårdagsarbete, och slutligen Fremmer stämde upp en klar och
ljudelig sång och bjöd Lina stämma in med, för att som han sade,
skrämma skogstomtarne på flykten. Korteligen, den fattiga unga
flickan hade aldrig varit så lycklig, och de fjorton dagarne,
tillbringade bland den talrika och välvilliga familjen i komministergården,
försvunno för Lina som en dröm.
Några veckor senare träffa vi henne åter bland sina blommor
och sina elever. Allting är sig i första ögonblicket likt och en
flyktig betraktare skulle icke ens märka, hvad vi dock tydligt skönja,
att Linas glädtighet och muntra löje ej är fullt så naturligt som
förr, att ögats lifliga ljusspel vikit undan för ett mera drömmande
uttryck och att kindens purpur är en svag nyance blekare. Man
skulle vara frestad att tro, det törnrosen blifvit bränd af frosten
under den glada vinterfärden, ehuru den ännu, med de friska
inneboende krafter, naturen förlänat den, modigt kämpade mot
det onda.
Pratet gick bland flickorna, outtröttligt som vanligt, och tog ännu
bättre fart, då Lina lemnade sitt arbete och bad dem fortfara,
medan hon gick in i nästa rum för att skrifva till fru Berg och skicka
ned en biljett till hennes logis, dit hon väntades i dag eller dagen derpå.
Sedan flickorna uttömt alla andra ämnen, upptog man det gamla om
Mörks frieri till den fattiga modisten. »Ja, se ni, nu ska det väl
ändå bli giftermål af,» menade den lilla fjortonåringen, sänkande
rösten något, för att, som hon trodde, ej höras af Lina, »för mamma
har sett Lina springa ut och in der i huset nu i två dar, och det
fastän fru Mörk är borta, — så nu blir han väl tvungen att gifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
