- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
174

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mod att med fasthet möta Fremmers forskande och förebrående
blick. — »Kära hjertandes lilla hon,» afbröt fru Berg ifrigt, »han
har ju sagt,» — men här afbröts hon åter af Fremmer: »Jag har
sagt, att jag kunde glömma allt för Lina Wern.» Återigen bleknade
Lina och en skälfning ilade genom de sänkta ögonlocken, men
efter en minut såg hon upp igen, klart och ärligt, i det hon svarade:
»det får ingen glömmas och lida för Lina Werns skull.» Fremmer
förde handen öfver pannan och strök oförmärkt en tår ur ögat,
medan rörelse och förtjusning tycktes kämpa om herraväldet öfver
hans ansigtsspel. »Ni talar med så mycket lugn,» sade han
slutligen, och såg på henne med en pröfvande blick, »att jag fruktar det
är af pur liknöjdhet ni vill köra bort mig.» Lina tvekade ett
ögonblick, men svarade sedan: »det är icke af liknöjdhet; men ni har
redan varit för länge borta — tänk på er fästmö och res!» — »Men
Lina, om jag ingen fästmö hade?» — »Ingen fästmö?» — »Om jag
aldrig haft någon?» — »Aldrig?» och Lina förde handen sakta till
ögonen, liksom för att skymma en för skarp dager. »Men ringen?»
frågade hon. »Den var min fars.» — »Och namnet?» — »Min
mors.» — »Men,» och här såg Lina åter upp, »ni sade ju sjelf att
ni friade samma dag ni lemnade Stockholm?» — »Det gjorde jag,
och jag frågar ännu en gång som då, — Lina, dyra Lina, vill du
ge mig din hand till tecken, att du förlåter mig
och att du vill
bli min för tid och evighet?»

Svaret må läsaren föreställa sig, äfvensom det följande
samtalet mellan de båda lyckliga, blott då och då afbrutet af ett och
annat »kära hjertandes!» från djupet af den goda gumman Bergs eget
hjerta. Vi åter måste skynda oss, innan sista sidan tar slut, att
förtälja hur den, af fru Mörk utlofvade, lysande upprättelsen bestod
deruti, att vid Linas bröllop, som firades i W., några månader
senare, alla hennes elever sjelfva bjödo sig till brudtärnor, sedan
deras mödrar dagen förut gjort en ståtlig bjudning för det unga
paret. — Bröllopsdagen, då brudparets skål dracks, kom man in och
lemnade bruden en liten ask, innehållande ett vackert smycke,
föreställande en neckros, arbetad i snöhvit lava, och i samma
ögonblick hördes en ståtlig salut från hamnen, der Kapten Mörks fartyg
just nu strök utåt öppna sjön. Med en tår i ögat visade Lina sitt
smycke för Fremmer och i detsamma anmärkte någon af gästerna
såsom en egenhet, att Mörk hissat flaggan på half stång såsom vid
sorg. För öfrigt är blott att tillägga, det gumman Berg sjelf gjorde
bröllopet och, efter att med lätt hand hafva blandat till efterrätten,
gick omkring och bjöd alla gästerna och först och sist läsaren, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free