Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flodens krökningar. Morgonen grydde under flere timmar med
samma präktiga färgspel som de föregående dagarne.
Skogarne voro obeskrifliga i sin stilla, hvita och underbara
mångfald af snözirater. Hängbjörkarne böjde sig öfver vägen och
bildade hvita med fransar beprydda hvalf. Furorna buro
hermelinsmantlar med kragar och krås af det mjellaste svandun. Snö, vind och
frost hade åstadkommit de underbaraste förvandlingar i skogens
gestalter. Här lågo knäböjande nunnor, hvilkas armar hängde
slappa ned utmed deras sidor medan deras ansigten doldes af de hvita
slöjorna; der låg en krigares afkastade hjelm, der några gigantiska
palmblad af drifvet silfver. Längre bort uppstucko spetsarne af
några göthiska kyrktorn, hvarifrån nedhängde flikiga och
sönderrifna draperier i de mest fantastiska former; derbredvid åter öppnade
sig underbara grottor med spath-artade incrustationer; antika portar,
bröstvärn, hvalfbågar och arcader lågo kastade om hvarandra i
pittoresk oreda bland de större och tydligare träden, hvilka dock blott
till formen visade sig såsom träd, så fullständigt voro de insvepta
i sin bländande förklädnad. Det förekom oss som hade vi färdats
genom en förtrollad skog, der man knappt vågade andas af
fruktan att bryta förtrollningen.»
Vi hafva härmed lemnat ett par profbitar på författarens lifliga
uppfattning och framställning af den nordiska naturens egenheter,
och tro oss kunna försäkra, att ingen ångrar en närmare
bekantskap med honom, helst på originalspråket. Innan vi sluta denna
lilla uppsats, torde det tillåtas oss att yttra några ord rörande den
svenska öfversättningen, som gjort på oss ett verkligt plågsamt, intryck
icke blott genom obehaget och förtrytelsen att se en god
skriftställares tankar och språk vanställda, stundom ända till löjlighet,
utan ännu mera genom det bevis, den ger på Svenskarnes
vårdslösa studium af sitt vackra modersmål. Synnerligast vårdslösas det
vid qvinnans uppfostran, hvarför hon också vanligen lär
fremmande språk grundligare än sitt eget; och äfven efter skoltidens slut,
har hon långt svårare att erhålla god undervisning i modersmålet
än i andra språk. Deraf kommer troligen att så många unga
qvinnor, begåfvade med lyckliga anlag, rik inbillning och liflig
uppfattning, dock sakna förmågan att i skrift klart uttrycka sina egna
eller återgifva andras tankar. Den ofvannämnda öfversättningen
vittnar i nästan lika hög grad om de goda anlagen, som om
oförmågan att tillgodogöra sig dem; ty oaktadt det slarf och den
okunnighet i språkets mekaniska behandling, som på nästan hvarje sida
uppenbarar sig, spåras dock tydligt en liflig uppfattning af originalets
vackraste ställen och en stundom rätt lycklig fyndighet i valet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
