Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andras afsigter och fördöljer sina egna, skulle utan tvifvel
tillförsäkrat honom en viss aktning, hvaraf vi deremot anse honom
alldeles oförtjent.
Så himmelsvid var åtskillnaden i åsigter och principer mellan
Italienarne och deras grannar. Medborgaren i en Italiensk republik
på denna tid var en förening af den ofrie och den frie Greken.
Såsom den förre var han feg och smidig, ränkfull och förrädisk,
men likt den senare hade han ett fosterland, som han öfver allt
annat älskade, och hvars oberoende och lycka voro honom dyrbara.
Om äfven hans karakter förnedrades af åtskilliga låga brott, adlades
den å andra sidan af fosterlandskänslan och en hedrande ärelystnad.
En last, sanktionerad af allmänna opinionen, blir ingenting
annat än en last. Det onda stannar der. En last, som fördömes af
allmänna opinionen, utöfvar deremot ett förderfligt inflytande på hela
karakteren. Den förra är ett lokalt ondt, den senare en smitta,
som angriper hela kroppen. Då förbrytaren förverkat sitt goda
namn, inträffar blott alltför ofta att han i förtviflan kastar
återstoden af sin dygd efter.
Härpå framdrager författaren åtskilliga bevis på det olika
bedömandet och inflytandet af en last bland klasser eller hos
individer, der fördom och häfd gifvit den en viss tillbörlighet eller
åtminstone opåtaldhet och der, hvarest den utgör ett undantag,
brännmärkt af det allmänna föraktet, och straffadt med opinionens
enhälliga förkastelsedom, hvarefter han återtager:
I vårt land förverkar qvinnan sin aktade ställning i samhället
genom hvad som hos mannen blott alltför ofta anses såsom en
hedrande utmärkelse eller, i värsta fall, en förlåtlig svaghet. Följden
är påtaglig. Qvinnans moraliska grundsatser skakas ofta mera af
ett enda affall från dygden, än mannens af tjugo års lättsinniga
intriger. — Den klassiska fornåldern skulle kunna förse oss med,
om möjligt, ännu mera slående exempel, än dem vi anfört.
Samma princip måste vi tillämpa på det ämne, vi
hafva för händer. En till vana blifven förställning och
falskhet stämplar utan tvifvel en man på vår tid och i vårt land
såsom ytterligt föraktlig och ovärdig. Men deraf följer på intet
vis, att samma omdöme rättvisligen skulle kunna fällas i fråga om
en medeltidens Italienare. Tvertom finna vi der ofta de fel, hvilka
vi vant oss att betrakta såsom de säkra kännetecknen till ett i
grunden lågt och förderfvadt sinne, parade med stora och vackra
egenskaper, med ädelmod, menniskokärlek och oegennytta. Dessa
äro icke, vi veta det väl, de principer, enligt hvilka historici i
allmänhet älska att behandla sina ämnen, och icke äro de heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
