Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att plötsligen hämma alla lifsfunktioner och öfverlemna åt döden
och förgängelsen en i öfrigt kanske fullkomligt felfri organism; det
behöfs blott den obetydligaste rubbning af hjernans normala
tillstånd för att, då den kommer till en viss punkt, förvandla snillet
till fåne, bringa det högsta vett till vanvett, och det så mycket
fortare och ohjelpligare, ju mera vårdslösadt det onda blifvit, ju
mera ohejdadt det fått gripa omkring sig, utan att motarbetas.
Förhåller det sig så med den fysiska organismen, är det ju ej
otänkbart, att själens följer samma lagar, ehuru dess lifsprincip torde
vara ännu 1ättare rubbad, dess ädlare delar ännu sårbarare, dess
nerfsystem ännu ömtåligare. Om så är, kunna vi väl då antaga,
att hat och hämd och förrädisk falskhet kunna »äta sig in i en
menniskas hjerta», utan att så småningom förlama alla hennes
dygdiga krafter, undergräfva hennes själs helsa, hämma eller missrikta
alla dess lifs-yttringar och slutligen qväfva ända till den sista
gnistan af ett ädlare lif och bringa henne i ett tillstånd af andelig och
moralisk död?
Dessa frågor torde vi lätt nog kunna besvara; men en annan
fråga blir, om saken, sedd ur historiskt-filosofisk synpunkt, får en
annan betydelse, än, såsom vi här försökt se den, ur rent naturlig
eller mensklig hänsigt; om häfdatecknaren med sin vidt omfattande
verldsåskådning ser annorlunda och kommer till andra resultater
än vi, som skåda omkring oss i trängre kretsar och hvilkas, vid
de omätliga rymderna ovana blick, stannar inom menniskohjertats
slutna verld. Om, med ett ord, folken kunna dömas efter samma
principer som individen, menniskoslägtet efter samma måttstock
som menniskan?
Man tör invända, att dylika forskningar gå för mycket på
djupet för oss olärda, att dessa frågor äro af en alltför vidtomfattande
betydelse för att vi skulle kunna finna svaret: och man har kanske
rätt. Men blotta försöket — äfven om det skulle stranda — blotta
sträfvandet till mera ljus, reda och klarhet i tingens uppfattning,
äfven om det ej mäktar föra ända fram till målet, stärker tanken
och skärper den andeliga synförmågan. Dessutom säger ju ett
gammalt ordspråk: »Frågan är fri, när hon är ärlig». Vi hafva
endast frågat; må de vise, de lärde, de insigtsfulle svara oss!
| BIOGRAFISKA SKIZZER. |
III. |
Henry Kirke White. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
