Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samlingens längre poemer äro Childhood, scener tecknade efter
naturen från skaldens barndom, Clifton Grove, en poetisk skizz,
som vi redan omnämnt, och i hvilken en folksaga finnes inväfd,
Gondoline, en ballad, Time samt the Christiad, tvenne påbörjade,
men oafslutade längre skaldestycken. Fullbordandet af detta senare
synes hafva legat Kirke White mycket om hjertat, ehuru hans
trägna studier ej lemnade honom tillfälle att sysselsätta sig dermed.
Ämnet är hemtadt ur Frälsarens historia och sången innehåller en
framställning af de bemödanden, som gjordes af mörkrets makter
för att motarbeta det gudomliga återlösningsverket. Man finner
lätt, att ett dylikt ämne är ett af de svåraste för poetisk
behandling, emedan alltid något måste återstå att önska i afseende på
utförandet af skaldens plan; också skulle han troligen sjelf hafva
förkastat det, om hans omdöme fått tid att mogna och utbilda sig.
De fragmenter, man eger deraf röja emellertid stor poetisk förmåga.
Bland de mindre poemerna hafva vi öfversatt några af dem, som
mest intagit oss, hvilka vi härnedan, tillika med ett par stycken
ur de s. k. »Tributary Verses,» meddela våra läsare.
| BETHLEHEMS-STJERNAN. |
Ordnade skönt på den nattliga himmel,
Stjernorna glänsa, en strålande här;
Men bland de herrliga skarornas hvimmel
Syndarens hjerta blott en håller kär.
Lyssnen! I mäktiga toner, nu klingar
Skaparens lofsång från sfer och till sfer!
Frälsarens helsning blott en till oss bringar:
Bethlehems strålande stjerna det är!
En gång jag for öfver skummande djupen,
Stormen var högljudd — blott mörker jag såg —,
Hafvet sig öppnade — bräckliga slupen
Slungades handlöst från våg och till våg.
Dödsångest grep mig och isade blodet,
Halfdöd jag visste ej mer hvart det bar —
Stjernan, som uppgick, mig återgaf modet,
Bethlehems strålande stjerna det var.
Den blef min ledning, mitt roder, min fackla,
Lugnade oron och väckte mitt hopp;
Utan att bäfva, utan att vackla
Se’n genom stormen jag styrde mitt lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
