Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ädla, kraftfulla qvinnan och hennes unge älskare. Han så högvext,
solbränd och manlig, som det tillkom en man åt Bessie; dessutom
öppen och gladlynt som alla sjömän.
Richard Langdon, den blinde musikläraren, bodde alltjemt på
institutet, der han, omgifven af lärjungars och lärares kärlek och
förtroende, hade förvärfvat sin vackra talang.
Rummen voro rymliga och höga, trädgården doftande af
välluktande buskvexter, samt svalkad af det täta löfverkets skugga.
Här vandrade han denna stilla Söndagsafton och tänkte på sin
glädjelösa barndom och huru det skulle varit, om han haft en
syster, sådan som Bessie, att trösta och uppmuntra sig. I många
timmar rufvade hans själ öfver hans hårda öde och så hade den alltid
gjort under hvilostunderna, ehuru aldrig med så mycken bitterhet
och tröstlöshet som nu.
Så vandrade han under rosenhäcken, och lyssnande till ljudet af
röster, som uppstego från lekplanen utanför trädgården, afundades han
barnen deras sabbatsro och frid. Under tiden irrade hans tankar
till Bessie och hans första bekantskap med henne, då hon kom och
erbjöd sig att med sin friska och starka, men oöfvade röst vara honom
behjelplig att leda kyrkomusiken. Han var af så stilla natur, att
hennes lifliga, raska väsende i början ej behagade honom: det var ej
hans begrepp om qvinlighet. Men han fäste sig mera vid henne, när
han fann huru allvarligt hon sökte utveckla sina musikaliska anlag
och huru tacksam hon var för hans undervisning. Då de nu voro
tillsammans, lade han bort den skygga osäkerheten i gång och sätt
och tryggade sig till hennes ledning. När hon blef gift måste dock
alla dessa angenäma promenader och sångöfningar taga slut, ty hon
skulle då få andra pligter, annat sällskap och andra nöjen. Icke
underligt derföre, att han var så rastlös och orolig.
Den bleka, milda enkan hälsade honom välkommen, när han
på den utsatta aftonen infann sig hos Bessies mor och satte sig ned
bredvid henne i den öppna dörren, till dess Bessie skulle komma
in. Han kunde känna den ordning, som rådde omkring honom,
och han hörde katten spinna på dörrtröskeln, samt tékitteln puttrande
höja sin välkända aftonvisa i yttre rummet. Allt tycktes honom så
lugnt och hemtrefligt — han hade ju endast i drömmen känt ett hem —
och stillheten här bildade en så stark kontrast till det ständiga bullret
af fotsteg i institutets korridorer, af dörrars öppnande och igenslående,
sorlet af barnens lexläsning, eller missljuden af de, under lärjungarnes
oskickliga händer, marterade musikaliska instrumenten. Han undrade
om den glade, muntre sjömannen skulle värdera denna för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
