- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
252

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

profiterade mera. Hvad språket beträffar, kunde jag, utom det kusin
omnämnt, tala om både fult och vackert väder samt stänga
fönstret och öppna dörren på franska; äfven explicera några sidor i
Magazin des enfans och säga upp ett par af La Fontaines fabler
utantill. I historia och geografi var jag utmärkt snäll: jag kunde, utan
att stappla, upprepa hvad hvarenda kung i Sverige hette, ända
sedan den der Christina, som blef katholska, den otäckan, och dog
i Rom; — och sannerligen visste jag icke namnen på alla
provinser ända från Upland till Skåne; men icke befattade jag mig med,
om de lågo i söder eller norr, ty det kunde då vara detsamma,
alltnog, jag visste hvad de hette.

Fru A. Ja, det må jag då tillstå ...

Hennes nåd. Nå, så lärde jag spela clavér: Moderato af
Askengren, Lamentabile af Åhlström m. m., och hoppade aldrig
öfver triolerna, fast det förstås att jag ej spelade dem så fort, som
det öfriga. Sjöng gjorde jag äfven: »Förgäfves i mörkret jag
fa-amlar
» och »Angelique, Angelique mig bedrar», samt ett par
stycken till, alltsammans ur Musikaliskt Tidsfördrif för 1793. En
tafla sydde jag i schattersöm, som jag höll på med hela året; men
så väckte den äfven hela slägtens beundran. Det var en herde,
mina vänner! — mest en half aln lång! i chaira strumpor,
himmelsblåa kortbyxor, celadon-grön jacka och ponsoröd väst. Aldrig
kan ni begripa hur söt han var! och spelade på flöjt-travers gjorde
han för ett litet snöhvitt lam, som var sydt af upprifna
silkesstrumpor, så det såg alldeles krusigt och lefvande ut, och låg så vackert
vid hans fötter, med ett rosenrödt band om halsen. Men med
håret hade jag otur; silket tog slut, och det var omöjligt att få
mera af samma slag, utan det blef verkligen ljusare på ena sidan;
men ma Bonne sa’, det gjorde intet så mycket, ty man kunde tro
det vara blekt af solen. Ansigtet var det svåraste; det sprättade
jag upp så många gånger, att när det slutligen blef färdigt, satt
näsan bra nog på sned och ena ögat var mest igen; men det sade
ma Bonne, betydde inte en smul’, ty det föreställde man sig kom
af flöjtblåsningen. Det mest lyckade var i alla fall byxorna.

M:ll Prude (rodnande). Jag skulle då aldrig kunnat förmå
mig att behandla ett sådant ämne, ty redan tidigt inpreglades i mitt
unga sinne den regeln, att en modest flicka bör ignorera, att
herrarne ha sådana plagg.

Hennes nåd. Nå, nå, min lilla Prude, hon har då inte fått
sitt namn förgäfves, det veta vi af gammalt. Nu har jag
emellertid gjort reda för skillnaden i kusin Rebeckas uppfostran och min.

D:lle Prude. Med förlof, så var väl skillnaden ej så betydlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 19:32:55 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1859/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free