- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
255

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fru A. Tack, lilla goa kammarjunkare! alltid sig lik, alltid
artig mot könet. — Oändligen välkommen; sitt ner i den här mjuka
fåtöljen.

D:lle Prude. Om det tillåts mig, skall jag först flytta den
litet närmare elden.

Kammarjunkaren. Tack min värda fru — min bästa demoiselle.
Det är verkligen angenämt, att bli så här omhuldad, då man
kommer ner från sina ensliga ungkarlsrum, och sin gamla knarriga
städerska — verkligen — rätt angenämt. — Min värda fru har
måhända någon gång hört mig nämna, att jag i min första ungdom
var tjenstgörande vid den sköna och högst älskansvärda drottning
Fredricas hof, men — efter 1809 års katastroph — ...

Fru A. (afbryter hastigt). Katta! — var det drottningens katta,
lilla goa kammarjunkare?

Kammarjunkaren (seende på Prude, till hvilken han mest vänder
sitt tal, isynnerhet då han inblandar fransyska). Oh! mon Dieu!
(fortfar med hög röst) Efter 1809 års révolution, sörjde jag så
mycket min höga herrskarinnas olyckliga öde, att jag ej mera ville
emottaga någon hoftjenst, (som aldrig erbjudits honom), men
var mycket till hofs ändå, — mycket till hofs; stod alltid väl på
högre ort och i nära relationer till statsfruar och hoffröknar, och
umgicks för öfrigt endast i den högsta societeten. — Så förflöto
många lyckliga år, till dess min helsa gaf vika för det brillanta lif,
jag förde. Min läkare fann mitt bröst angripet och föreskref mig
att genast och för alltid lemna Stockholm och bosätta mig i denna
lilla stad, renommerad för sitt sunda läge, (snusar långsamt, och
betänksamt).

Hennes nåd (hviskande till Prude). Han blef ruinerad på spel,
och slägten sammansköt en summa till hans underhåll, med vilkor
att han skulle flytta hit.

Kammarjunkaren. Nå — det var påkostande, att lemna vänner,
nöjen, och — ännu mer — några mig ömt attacherade damer,
Mais que faire, il faut bien se résigner! - - -

D:lle Prude (himlande sig). Quel héroisme!

Kammarjunkaren (fortsätter). På senare år, då jag nödgats hålla
mig inom fyra väggar den kalla årstiden, är det verkligen rätt
trefligt att någon gång gå trappan utför till min goda värdinna, spela
ett litet parti, och i all simplicité, utan krus, dricka en kopp, eller
par, starkt brunt thé; — verkligen — ganska trefligt — för någon
gång — (snusar tvenne prisar efter hvarandra).

Hennes nåd (hviskande till Prude). Detta hans »någongång,»
är en à två gånger i veckan; men likafullt är den stackars Rebecka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 19:32:55 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1859/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free