- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
256

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dömd, att esomoftast åhöra samma tal, på det hon alltid må ha’
i friskt minne hvilken hög ära, han gör henne genom sina besök.

Fru A. Berätta oss nu något nytt, lilla goa kammarjunkare. Vi
hålla just på att göra våra små anmärkningar öfver den här alltför
besynnerliga Tidskriften för hemmet.

Kammarjunkaren. »Besynnerliga» är i sanning det minsta man kan
säga; andra häftet har verkligen gjort sig förtjent af ett strängare
epithet. — Det börjar med en artikel, kallad Qvinnan och
Arbetet
...

Hennes nåd (afbryter fnysande). Men det är då högst
oskickligt att jemt kalla oss för qvinnor. På vår tid hette man
fruntimmer; och damer, så snart man var af familj — hade ett namn. —

Kammarjunkaren. Det senare skulle likväl ej passa här, ty jag
betviflar, att damer skulle vilja, enligt den artikelns propos, blifva
sekreterare eller telegrafister, boktryckare, urmakare, läkare
eller minuthandlare, m. m.; hvad tycker herrskapet om det
förslaget? — (Alla fruntimren slå ihop händerna och gapa af
förvåning).

Kammarjunkaren (fortsätter). Och detta kallas framåtskridandets
idé! Vackert skridande; jag tycker det är ett rätt ansenligt hopp,
från det fina broderiet till det smutsiga tryckeriet.

Fru A. Ja, säg det! Jag är säker att Dora, som sitter och
suddar med penna och pensel, när hon kommer åt, skulle ta ett
riktigt skutt och falla ner midt i målareakademien, om hon rådde
sig sjelf. Men det sätter jag P för. Visst har jag hört förstå-sig-påare
säga, att hon ska ha förfaseligt dråpliga anlag att bli en riktig
Chartist — eller kanske det var artist; men, hvad vore det för lycka?
Hon kan väl aldrig ha det bättre än hon har hos mig, med så
godt som ingenting att göra dagen i ända. Här sitter hon
inne hos mig från morgon till qväll och ser till att jag lägger
min Seseman riktigt, håller reda på min snusdosa, som jag jemt
förlägger, ger mig mina stärkande droppar 4 gånger dagligen och
läser högt ur Klosterbarnen, när jag vill ta mig en lur. Och jag
vill fråga, om någon kan ha ett lyckligare lif?

Kammarjunkaren. Låter min värda fru sig alltid föreläsas ur
Klosterbarnen?

Fru A. Det gör jag visst det, lilla goa kammarjunkare. När
man är så lycklig att ha en bok, som är så tjock, att man hunnit
glömma bort början, innan man kommer till slutet, så köper man
minsann ingen ny. I alla fall somnar jag snart ifrån den, fast än
Dora får fortsätta att läsa halfhögt, en god timma, på det jag icke
må vakna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 19:32:55 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1859/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free