- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
257

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kammarjunkaren (till Prude). C’est un peu trop fort! För första
gången vacklar min åsigt — kanske — ja — kanske är till och med
tryckeriet att föredra framför ett dylikt lif. Men låt oss öfvergå
till tidskriftens nästa artikel, Vår lektyr, som endast sysselsätter sig
med Geijer, men höjer honom till skyarna. Nå, han var förträfflig
på sin plats — hvem nekar det. — Män med snille och
kunskaper, måste finnas, för universiteter — föreläsningar m. m., det
förstås. — Men att Redaktionen kan inbilla sig, att hans skrifter
skola läsas numera och af fruntimmer till — det är — nästan
löjligt; åtminstone blir det icke af les membres de la haute société.
— Derefter prisas han som skald. Nå — ja — det är möjligt att
hans poesier kunna, för den, som ej likt mig, sedan ungdomen
bildat sin smak efter Creutz’, Gyllenborgs, Oxenstjernas med flera
höga mönster, ega något värde; jag tror till och med, jag läst några
smånätta bitar af Geijer. — Dessutom berömmes han som compositör,
och jag har verkligen med bifall hört några af hans täcka
melodier; men föga värde hafva de för den, som i sin ungdom tjusats
af Gretrys och Lullys kupletter och arier. — Sedan få vi något,
som jag till min förvåning, nästan gillar; och det är Macaulays
skildring af Horace Walpole och hans skrifsätt, hvilket verkligen har
en svag flägt af Gustafvianska tidehvarfvets anda; smidighet,
qvickhet, satir och framförallt förmågan att roa; ingen enthusiasm,
ingen sanning, intet af det der enkla naturliga, som är så oändligen
vanligt, och så oändligen tråkigt.

D:lle Prude. Hvilken sublim kritik!

Kammarjunkaren. Vidare har man en biografi öfver Longfellow,
en mycket berest, och obeskrifligt lärd professor och skald, samt prof
på hans skaldskap — ren flytande vers, det kan ej nekas, nästan allt
för vacker för de ämnen han besjunger. Så t. ex. skelettet af en
gammal ohygglig viking, som med blekblå lågor i sina tomma ögonhålor
förtäljer sina äfventyr och bedrifter, hvilka äro både många och
långa, tills han slutligen faller på sitt eget spjut, hvilket han nästan
borde gjort förut; — och derpå någonting, som kallas Sandalphon, och
som utgör den besynnerligaste blandning af helgon, elementar-andar,
strängaspel, sång, blommor och vällukter — det hela möjligen
sublimt för dem, som älska våra dagars poesi; men jag får bekänna
att det är ett sinne som fattas mig. — Hvad hafva vi sedan — jo
— jag tror Mammoth-grottan. ..

Fru A. (afbryter). Marmor-grottan, ja — den skall då vara
ett rigtigt spektakel, med kyrkor, och kapeller, salar och löfsalar,
berg och floder och hvita kräftor och blinda fiskar och ändå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 19:32:55 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1859/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free