- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
258

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket mer, och alltihop till stor plåga för både feta och magra; —
och nu kommer det galnaste mitt herrskap, alltsammans under
jorden! — Hvar och en förnuftig menniska kan ju begripa, att det
är en barnsaga; och det gick väl an ändå, ty de bruka vara rätt
roliga, isynerhet Blåskägg, men att de partu villja inbilla oss att
det är dagsens sanning — det är riktigt oförskämdt!

Kammarjunkaren (till Prude). Oh Ciel! qu’elle est ignorante! (högt)
Min lilla fru, det finnes droppstensgrottor, och åtskilligt annat här i
verlden, som öfvergår hennes horizont. Men — det vore förlorad
möda att orda något vidare om hvad frun tyckes ha så fullkomligt
reda på sjelf; — så vi må nu öfvergå till en Tidskrift utan namn.

Fru A. Ja den är mycket, mycket bra, der står svart på
hvitt, att fruarna skola vagga sina barn, gräla på sina pigor, laga
mat, och stoppa strumpor, och passa upp sina män se’n, alldeles
som jag gjorde så länge salig stoftet lefde. Hå hå! — ja ja! —
men det är ej värdt att tala om den snön. ...

Hennes nåd (afbryter). Der lär äfven stå något mycket sannt
om flickorna, att de egentligen skola sysselsätta sig med paryren,
nöjena och curtisen — och det ha de väl hållit på med sedan
syndafloden, och komma att fortfara med till yttersta domen, kan jag
tro; ty det hör då till deras natur. —

Kammarjunkaren. Så herrskapet anse det der skaldestycket som
en artighet mot damerna. Et bien, je vous en fais mon compliment,
och skall visst icke skingra den ljufva villan; — eljest är det fullt
af satir, och den temligen skarp.

Fru A. Skarp, sa’ lilla goda kammarjunkarn, (eftersinnar)
Aha! nu förstår jag — det är den der såsen som fräser öfver —
ja ja, det kan nog hända att det är senaps-sås.

Kammarjunkaren (sakta till Prude). Mais, sa bêtise m’amuse
vraiment; men det är ej längre värdt att kosta krut på ... (ser på
klockan, högt). Tiden lider, det är bäst att invaliden bockar sig och
går hem.

Fru A. Nej — nej — för all del, lilla goa kammarjunkare,
Dora håller just på att laga till starkt brunt thé, med spritt färskt
saffransbröd till, alldeles som kammarjunkar’n brukar tycka om det.

Kammarjunkaren (med mildrad stämma). Nå — har min goda
värdinna gjort sig så mycket besvär, skall jag väl dröja litet —
och efter det heta théet sedan lenar min strupe, kan jag så
gerna gå igenom det lilla, som återstår af häftet.

Hennes nåd. I slutet står beskrifning på en efter-rätt, som
är alltför obegriplig och der de lägga sin egen okunnighet i klar
dager, då de vispa snömos med lätt hand i stället för med styf visp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 19:32:55 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1859/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free