Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom allmän regel kan man antaga att den falske Humorn
skiljer sig från den äkta på samma sätt som Apan från Menniskan.
Liksom Apan biter han den hand, som föder honom och
förföljer både vän och fiende; ty som han har blott en ringa talent,
måste han passa på att göra sig lustig när helst tillfälle erbjuder
sig. Han har samma härmningslust som Apan och frågar ej efter
om det är lasten och dårskapen, eller dygden och olyckan, som han
derigenom förlöjligar. Som han dessutom är vettlös som Apan,
ligger aldrig någon djupare tanke bakom hans löje, utan han
skrattar blott för skrattets skull; och slutligen vända sig hans elakheter,
likasom Apans, endast kring personligheter.
*
Tvenne vänner, båda lärde män, boende på olika ställen,
skriftvexlade stundom för att erhålla underrättelser om hvarandra. Men
som båda ifrigt sysselsatte sig med vetenskapliga forskningar och
hade föga tid att uppoffra åt sin korrespondens, sökte de göra sina
meddelanden så lakoniska som möjligt. Då, efter en längre
tids tystnad, den ene af dem önskade erhålla några nyheter från
sin vän, tillsände han honom ett bref, hvilket dock ej innehöll
annat än ett stort frågetecken. Den andre, förtjust öfver detta föga
tidsödande sätt att uttrycka sig, ville häri ej låta sig öfverträffas,
utan tog genast ett ark papper, hvarpå han tecknade en nolla, som
sålunda fick utgöra svaret på den framställda frågan.
*
Tvenne goda vänner, Ludvig och Frans, blefvo osams förlidet
år, och verldar darrade och städer ramlade vid åskorna af deras
sublima vrede. Men ett, tu, tre, skulle det bli försoning af; man
kom öfverens att träffas i en italiensk stad och ta hvarann i famn
och pussas som goda barn. Visst påstås det att, vid omfamningen,
en af lekkamraterna — (en stackars Cendrillon, som man kallat
Italia liberata) — kom att sitta emellan och var nära att bli
ihjälklämd, samt att hennes fosterbroder, Victor Emanuel, blott fick
vara med om smällen vid fredskyssen; men det hör icke hit. Allt
nog — försoningen skedde, och de båda vännerna togo sig en
promenad på saken, för att bese stadens märkvärdigheter, hvaribland
en grotta med ett beryktadt eko. För att pröfva det, föreslog
Ludvig, som kände vännens svaga sida, att de båda skulle uttala
namnet på sitt hjertas älskade och började sjelf, utropande med
enthusiasm: Eugenie! Eugenie! Eko svarade: Genie! Genie!
Följande exemplet upprepade Frans tvenne gånger namnet: Elisabeth!
Och eko svarade efter beräkning: Bête! Bête!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0263.html
