Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett fruntimmer, som läste gerna och mycket, d. v. s.
romaner, bad en af sina vänner låna sig en bok. »Med nöje», blef
svaret; »men jag har visst ingen, som du ej läst, annat än Numa
Pompilius.» — »Låt mig få den då», återtog den andra, »men säg mig
först om Numa blir gift med Pompilius, ty jag vill aldrig läsa
andra böcker än sådana som slutas väl.»
*
En gammal herre, hvilken ville gälla för ett qvickhufvud, tog i
ett sällskap plats nära dörren, tillropande alla unga damer, som
inträdde: »passez beautés!» men då några äldre fruntimmer närmade
sig vände han om frasen, sägande: »beautés, passéz!» En af dem
svarade honom då: »eh bien, Monsieur, passez donc le premier!»
*
Smärtstillande medel. Tvenne stora desert-skedar
Campherspiritus, en d:o Ammoniak blandas tillsammans i en halfstopsbutelj,
hvartill slås en silad saltlösning af en hand-full groft koksalt,
uppsmält i ett qvarter vatten, hvarefter buteljen hälles nära full med
friskt källvatten. Af denna blandning, som väl omskakas hvarje
gång den begagnas, fuktar man linnekompresser, som anbringas på
det lidande stället och betäckas först med vaxtaft och sedan med
ylle samt behandlas för öfrigt på samma sätt som vanliga kalla
omslag. Detta enkla medel, uppfunnet af en fransysk läkare, vid
namn Rapsail, lindrar nästan all värk, synnerligast rheumatisk.
*
Till K. Med största afsaknad ha vi måst frånsäga oss ert så
godhetsfullt lemnade bidrag, hvilket, ehuru fullt af blixtrande qvickheter
och djupa, men förfärliga sanningar, dock ansågs ligga utom gränsen för
denna tidskrifts syften. Vi hoppas emellertid att det ej må vara
första och sista gången, vi erbjudits bidrag af en så utmärkt penna.
Till L. Er vänliga påminnelse, att personer, som äro uppfödda
endast vid Mjölkmat ej kunna genast fördraga starka bouilloner, ha vi
behjertat och, ehuru vi helst bjuda stärkande föda, sökt göra våra
matsedlar så omvexlande, att vi kunna servera, »hvilket som
behagas».
Till I. Det gör oss ondt att låta er vänta på den utlofvade
artikeln om »Qvinnans sjelfförsörjningsrätt», hvilken ni sagt er
med otålighet afbida; men bristande utrymme har nödgat oss
uppskjuta den.
Till E. Er smickrande förfrågan, på hvad sätt man skall
prenumerera på Tidskriftens 2:dra årgång, skola vi i nästa häfte
besvara.
| STOCKHOLM, Tryckt hos E. Westrell, 1860. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0264.html
