Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 / 265 (1859-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

OM QVINNANS SJELFFÖRSÖRJNING.[1]

Uti ett föregående häfte af denna Tidskrift hafva tvenne
vigtiga grundsatser, hemtade utur ett förträffligt Engelskt arbete,
kalladt »Women and Work,» blifvit för Tidskriftens läsare
framställda, nemligen

                        att Qvinnan behöfver arbete och
                        att arbetet behöfver Qvinnan.

Vi skola i anledning häraf äfven taga i betraktande ett ämne,
som dermed nära sammanhänger, och detta är Qvinnans
sjelfförsörjning.

Om lif yttrar sig i verksamhet, om menniskan är danad till
förädling, så åstadkommes denna förädling i samma mån hon är
sannt verksam för sin sedliga bestämmelse, efter måttet af de
krafter, som Skaparen henne förlänat. Se vi oss omkring i den vida
naturen kunna vi icke upptäcka något, som framgått utan ändamål
utur den skapande handen. Skulle då menniskan, på hvilken de
herrligaste gåfvor blifvit slösade, hon, som genom sitt förnuft och
sin fria vilja eger det omätliga företrädet framför alla öfriga
skapade väsenden att kunna förädlas, skulle hon försumma den
anvisning till denna förädling, som blifvit henne lemnad? Nej!
anvisningen ligger, dels i det Gudomliga Ordet: »Du skall arbeta i
Ditt anletes svett,» dels i det inre vittnesbördet och erfarenhetens
bekräftelse, att arbete, efter hvarje individs mått af krafter, är
det osvikligaste medlet till upprätthållande af den själens helsa och
friskhet, som uppenbarar sig i ädla och goda handlingar, i
uppoffrande dygd eller i oaflåtligt sträfvande för upphöjda ändamål.
Det nyttiga arbetet, vare sig medelst den physiska styrkans
användande eller med andens högre gåfvor, innebär, då det riktigt
afpassas efter individens anlag eller samhällsställning, en verksamhet,
som skänker ett gladt medvetande af uppfyllda pligter och lyfter
tanken till Den, som gifver arbetet sin välsignelse.

Dock för att arbetet skall utgöra ett ibland medlen för en
verklig, hos menniskan fortgående, förädling, måste detsamma för
individen i allmänhet afse tillkämpandet af en sjelfständig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>