Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Edinburghs storskola, der han en rund tid gick, och der besagde
språk, såsom vanligt var hufvudsaken. Men utslaget blef det vi
nämnt; man vet ej, om genom lärjungens, eller metodens eller
lärarnes fel. Visst är, att de sednare ej synas anat, att de hade ett
stort och oupptäckt snille under sina händer. Deremot var den
unge Walter Scott väl bekant ibland sina kamrater, ej blott för
den raskaste pilt, oaktadt sin lamhet, utan äfven såsom den
förundransvärdaste och förträffligaste berättare, — och denna
naturgåfva, grunden till hans storhet, yttrade sig ovanligt tidigt. En
dame af hans bekanta från skolåren säger, att hon aldrig sett en
varelse, hvars inbillningskraft var i så oupphörlig verksamhet. Det
underbara syntes ha en sådan makt öfver honom, att, i hans
berättelser om sina fantasier, hans ansigte — vanligen en spegel af ren
välvilja, och en viss skalkaktig glädtighet — ofta uttryckte den
djupaste rörelse, såsom hade han blifvit öfverväldigad af sina egna
föreställningar. Han gick vanligen med nedslagna ögon och en
stilla nöjd uppsyn, såsom njöte han af sina egna tankar. »Den
som sett honom, kunde omöjligt glömma honom,» säger
berätterskan, »och ännu efter en lång lefnad, står denna hans bild med
gårdagens friskhet för min själs öga.» — Det är qvinliga, ensliga
stämmor, som sålunda någon gång låta höra sig om den unge
Walter Scott. De manliga blickarne synas ha varit mindre
uppmärksamma. Så föga vänd syntes denna ungdom till någon
utmärkelse i hvad som vanligen kallas lärd bildning, att hans fader
tog honom ifrån allmänna undervisningen, för att sätta honom
såsom lärling in i sin egen skrifvarestuga, der han, såsom en lydig
son, arbetade att gå i fädernespåren; och ända inemot trettionde
året var hans litterära bestämmelse för hans vänner, liksom för
honom sjelf, en hemlighet, ehuru ingen i sitt författarskap slutligen
så uttalat ett helt lifs samlade erfarenhet. Han mognade sent (men
hvilken mognad!) och erbjuder på en gång det sällsyntaste och mest
intagande skådespel — den godsinta naiveteten af en stor, för sig
sjelf okänd, genius. — Verlden har intet, som i behag med sådant
kan förliknas.
I enlighet med sin faders vilja genomgick han småningom,
från 1789 till 1792, de vanliga profven för att upptagas i de
skottska advokaternas skrå. Hans flit var otadlig, och han har aldrig
beklagat sig öfver det val af bestämmelse, som en annan för
honom gjorde. — Sedermera, på höjden af sitt litterära rykte,
använde han någon gång skämtsamt på sin profession den äkta
mannens ord, om sin hälft i skådespelet: »vi hade aldrig mycken
kärlek för hvarandra, och det behagade himlen att allt mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
