Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— — Jag har sökt dels att ge luft åt mina sorgliga tankar genom
dessa anteckningar — dels att genom träget arbete hålla dem stånd.
Jag tackar Gud att jag kan göra båda delarne med sans och lugn.
Jag undrar hur Anne [1] skall bära en sådan olycka. — Jag är glad
att Lockhart och Sophia äro borta. — Hvarför? Jag vet det
knappast sjelf; men jag tycker mest om att vara öfverlemnad åt mina
egna bekymmer utan fara att smälta vid andras yttrade deltagande,
om äfven af hjertligaste och uppriktigaste slag. — (En timma senare)
C. har varit här och gifvit mig bättre hopp — han visade dervid
verklig känsla. Han om hvilken jag trodde att han ej hade mera
hjerta än hans gamla kontorspulpet, och som, om han än hade hela
kontoret fullpackadt med känsla, har hustru och barn att egna den
åt! — Jag skall aldrig glömma det. Jag tycker om dylika simpla,
rättframma menniskors känsla; — fint folks går så lätt upp i sal
volatile och rhume och försvinner i spetsnäsduken. — — — —
— — Jag skref flitigt i går — och hvad mera är, jag skref bra.
Historien är i sig sjelf så full af intresse att ingen fara är det ju ej
boken (Woodstock) skall taga sig bra ut. Ytlig måste den bli, men
jag frågar ej derefter. Bättre en ytlig bok, som riktigt och
naturligt sammanbringar kända och erkända fakta till ett helt, än en trög,
genomtråkig berättelse, som söker gå på djupet i de minsta detaljer,
der intet djup finnes. Ingenting är så tröttsamt som att vandra
genom ett herrligt landskap tillsammans med en miniatyr-filosof, en
botanist eller stenplockare, som ständigt drar ens uppmärksamhet från
taflans storartade drag för att bekika gräs-strån och småsten. Dock
gifva de på sitt sätt nyttiga upplysningar och så göra äfven historiens
minutkrämare.
— — Sannerligen tror jag icke detta kan duga till företal åt
Woodstock. — — Bättre nyheter från London. — — — — — —
— — I förmiddags skref jag några verser till en melodi, som ljudit
mig i öronen ända sedan i morse. Jag undrar om de duga något
till? Stackars Will Erskine! du skulle kunnat och velat säga mig det.
Gud vet hvad, som dref mig till det, nu mera så ovanliga, tilltaget
att frivilligt skrifva poesi! Troligen samma impuls, som kommer
foglarne att sjunga, då stormen tystnat. — — — — — —
— — Få män, förande ett stillsamt lefnadssätt, hafva sett och
kommit i beröring med så olika slags ungängelsekretsar som jag — få
hafva njutit mera af sällskapslifvet och plågats mindre af tråkigt folk.
Jag har sällan, om någonsin träffat en person, af hvilken jag ej
kunnat hemta nöje eller uppbyggelse. Dock, om valet gällde ett evigt
sällskapande, utan möjlighet att draga mig undan inom mig sjelf,
eller enslig fångenskap för lifstiden, skulle jag säga. »Fångvaktare, vrid
om nyckeln!» Mitt lif, ehuru ej utan sina ansatser af fullt vaken och
liflig verksamhet, har dock i det hela varit ett slags dröm under
vexlande ljufva och bittra företeelser (»Chewing the cud of sweet and
bitter fancy»). Jag har burit en önske-hatt, medelst hvars trollmakt
jag förmått bannlysa det närvarandes sorger och förgylla framtiden.
— — —— — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
