Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— — Utsigterna bli allt mörkare; men jag känner mig hvarken
vanhedrad eller förkrossad af slaget. — Det värsta vore om mitt
trollspö skulle sönderbrytas vid mitt fall från elefantens rygg och
jag förlora min popularitet med min förmögenhet. Då finge både
Woodstock och Bony (Napoleons historia, som han börjat skrifva)
gå till lumpsamlaren och jag — — — — — — — —
om allt går förloradt, tycks mig ibland som ville jag lemna mitt
land och
»finna grafven min långt bort från Tweed.»
Men jag känner någonting fuktigt i ögonen och det duger icke.
Jag vill ej ge mig utan ärlig strid. Eget nog, att då jag sätter mig
med allvar till arbetet, är jag samme man som förr, hvarken
missmodig eller tankspridd. Motgången blir mig en härdare, som ger själen
ny spänstighet. Det är som hade källans djupaste åder först nu
sprungit upp, väckt af bedröfvelsens engel, som vidrört dess vatten.
— — Sömnlös natt, efter att icke hafva andats någon frisk luft på
hela veckan. Tung slummer mot morgonen och, vid uppvaknandet,
en djup känsla af huru gerna — o huru gerna! jag skulle undvara
det, nu och för alltid. Men denna känsla förgår, allt som bättre
och undergifnare tankar uppstiga i själen. Jag vet ej om
inbillningsgåfvan slappats, det är nog troligt; men arbetskraften har åtminstone
ej svikit mig under den senaste sorgliga veckan. De tvenne första
dagarne var jag hindrad att arbeta, men sedan har jag skrifvit 38
af mina tätaste manuscriptsidor, hvaraf 70 utgöra en volym af det
vanliga novellformatet. — — — — — — — — — —
— — Jag hoppas få sofva i natt. Hvarom icke blir jag sjuk och
kan då ej uppfylla mina åligganden. Besynnerligt, att jag kan
befalla öfver mina ögon, då möda och trötthet vilja sluta ögonlocken;
men att sänka glömskans förhänge öfver det närvarande, det är
utöfver min förmåga. Jag påminner mig ha läst om huru en hop
vilda sjöröfvare, förlustande sig med theatraliska föreställningar,
lyckades, tack vare brinnande svafvel m. m., åvägabringa en skaplig
imitation af helvetet men huru deras himmel alltid på det ömkligaste
misslyckades. Det är en sorglig sak med den menskliga organismen,
att det är för densamma tusenfaldigt lättare att ålägga smärta än
att skapa lycka. — — — — — — — — — —
— — Jag stannar hemma och egnar ännu en hel dags ostördt
arbete åt Woodstock, hvilket väl ersätter fem dagars, under korta
mellanstunder, då tankegången ständigt afbrytes. Jag begynner känna
mig långt starkare nu, sedan det första slaget är öfver. Jag har en
känsla, som om jag afkastat från mina skuldror en hel massa af
kläder — rika och dyrbara — det är sannt, men alltid mera börda
än komfort. Jag skall bli fri från otaliga småaktiga skyldigheter,
som ålåg den rike och ansedde mannen — jag skall spara många
dryga utgifter och hvad mera är — tid. Kunde jag blott se de
mina så likgiltiga för vår förlust som jag sjelf är, skulle jag åter känna
mig fullkomligt lycklig. Men tiden måste läka äfven det såret och
jag litar på honom. — — — — — — — — — —
— — Jag slöt mina sex sidor i går. Notabene jag somnade ifrån
dem om natten och olja dröp från lampan på manuskriptet. Skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0295.html
