Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så förmår litet beröm att smörja hjulet. — — — — — —
— — — — — — — Jag har i dessa anteckningar
erkänt, att jag ej är helt och hållet fri från anfall af ett dystert
missmod, då jag, med skälfvande hjerta och nedstämdt sinne, tycker mig
bida nya motgångar. Jag lyckas stundom motstå denna fiende, men
jag har funnit det vara bättre fly än illa fäkta. Måhända har denna
ömkliga svaghet kommit af obehaget att utrymma en bostad, som
vi så länge kallat vårt hem. (Scotts hus i Edinburgh, der han med
sin familj tillbringat vintrarne och som nu måste säljas). För att
emellertid späka min upproriska ande, har jag gripit verket an och
begynt plocka fram mina gamla papper, för att packa in dem till
flyttningen. Hvilket sällsamt virrvarr af tankar framkallar ej en sådan
sysselsättning! Der ligga bref, som kommit hjertat att slå dubbelt
fortare, då de emottogos — nu liflösa och utan intresse, såsom
kanske brefskrifvarne sjelfva. Gåtor, som blifvit lösta — planer,
som tiden mognat eller förstört — hågkomster af vänskap och
fiendskap, nu lika förkolnade. — — Det närvarande tillintetgör det
förflutna såsom den gamle tyrannen slukade sina egna barn. — Men jag
måste säga till min dagbok som salig Byron till Moore: »För tusan,
Tom, var då icke så poetisk!» — — — — — — — —
— — — — — — — Huru afskyvärd är ej denna hjertats
ständiga bäfvan! Jag vet, att det icke är något organiskt ondt —
att det är helt och hållet nervöst; men dess nedstämmande verkan
är ytterst pinsam. Är det kroppen som plågar själen eller själen
kroppen? Jag vet det icke; men det är ett högt pris att dermed
gälda den Fata morgana, hvarmed fantasien stundom underhåller
män af liflig inbillningskraft. Hvad frågan om själ och kropp beträffar,
så måtte jag lika gerna fråga om det är fiolen eller stråken, som
ger tonen. Jag önskar att jag blifvit handtverkare — en svarfstol,
eller en omgång verktyg skulle vara mig en välgerning i sådana
stunder, ty tänkandet gör dessa anfall af svårmod värre och icke bättre.
— Men jag skall snart jaga bort dem genom flitig rörelse i den
friska landtluften. — — — — — — — — — — —
När allt kom omkring var det ändå stråken — icke fiolen; som
kommit i olag — kroppen icke själen. Jag gick ut, mötte mrs S.
som följde mig ett stycke, tog afsked af tvenne vänner och gjorde
sedan en lång och uppfriskande vandring, som hjelpte mig att
med mera mod åse förstörelsen här hemma.
(Ur ett bref, skrifvet något senare.)
— — Hvad mina egna angelägenheter beträffar, på hvilka ni med
så mycken vänlighet antyder, kan jag tryggt försäkra, att ingen ek
mindre motvilligt fällt sina vissnade löf, än jag afkastat rikedomens
öfverflöd. Jag önskar till Gud, jag lika lätt kunde bära nu hotande
olyckor af helt annat slag. Ni torde ha hört, att Lockharts enda
barn är hopplöst sjukt, hvilket jag fruktar kan medföra olyckliga
följder för dess redan försvagade moder, och dertill hafva läkarne i
Edinburgh, som nyligen blifvit rådfrågade, afgifvit den sorgligaste
förklaring rörande den sjuklighet, hvaraf min hustru lider. — Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
